Hultsfredsfestivalen ställer in - och lägger ner
Efter 24 år av rock och pop-festival i Hultsfred går arrangörerna av Hultsfredsfestivalen, en vecka innan den 25:e upplagan var menad att gå av stapeln, ut med meddelandet att ställa in. Hultsfredsfestivalen AB ska nu ansöka om konkurs, vilket också betyder att risken finns att de som redan köpt biljetter inte kommer kunna få sina pengar återbetalda. Anledningen till det hela är helt enkelt att biljettförsäljningen varit alldeles för dålig. Något som inte är särskilt överraskande. Nog för att jag gärna hade sett We Are Scientists, men i övrigt är årets upplägg alldeles för tunnt och o-unikt. Även om jag själv inte planerat att fara på Hultsfred måste jag säga att jag är grymt besviken. Dåligt skött alltihop.
Ingen kommer någonsin mer på riktigt sjunga den kända raden "Jag ska på Hultsfredsfestivalen, jag ska skrika mig hes och vara full och galen". Jag kommer aldrig att få fara på Hultsfred. Kanske lika bra det, men det känns surt. Det finns redan allt för lite fulkultur här i vårt avlånga land.
Metaltown 2010 the movie
Jag tog mig friheten att göra en liten Metaltown-film. Nu låter det som megasats men det är det inte riktigt. Jag har helt enkelt bara lagt samman ett par korta klipp från festivalen för att visa er lite hur bra det var. Förlåt förlåt för den hemska kvalitén men hela härligheten är inspelad med min usla kompaktkamera samt mobilen. Se den ändå, tycker jag.
Jag var tvungen att dränka den kassa ljudkvalitén med bakgrundsmusik. Det blev introt från Bullet For My Valentine's The Poison. Den låter lite dyster, men känslan blev ganska fin ändå tycker jag. Dyster var det i alla fall inte. Varför valde jag då den låten? Det var den enda instrumentala låt jag hade på datorn helt enkelt.
Om en helg
Efter en helg med bara bilder tänkte jag skriva lite om festivalhelgen ändå.
Just nu sitter jag på ett hotell mittemot Nordstan i Göteborg. I eftermiddag far vi hem, jag och min far. Den här helgen har varit ångest för mig jättelänge innan. Jag har varit ledsen, besviken, stressad, fattig, otaggad och arg (mest arg). Men sedan står man där, framför Matt Tuck när han sjunger Tears don't fall, och man skriker som man aldrig skrikit förr, och är lyckligare än någonsin innan. Det är värt all smärta i kroppen, och det är värt alla pengar, för det är så förbannat bra.
Sedan kommer man in gratis på Pier Pressure som man redan betalat 700 kronor för. Bandet man ville se har ställt in hela sin Europaturné och kompisen man skulle gå med åker hem. Man ger bort sin biljett till sin farsa och tycker att det hela känns väldigt jobbigt, väldigt onödigt. Sedan kommer Jared Leto ut på scenen. Han precis så skön och precis så snygg (shit jag smälter, sedan vad han har gjort med sitt hår är en helt annan fråga) som man alltid tänkt sig, om inte mer. Man blir genast 14 år igen och helt hysterisk, och bandet spelar massor av gamla låtar. De där man lyssnade på i 7an när alla kompisar klagade på att ljudet i hörlurarna var lite för högt, att man skulle bli hörselskadad och de där man sökte sin tröst till när ingenting gick som det skulle.
Sedan som avslut tar Jared upp en massa flickor och pojkar på scenen (hoppas fanimej att de njöt av det) och så drar de av Kings and Queens. Det blir inte mycket bättre än så.
Just nu sitter jag på ett hotell mittemot Nordstan i Göteborg. I eftermiddag far vi hem, jag och min far. Den här helgen har varit ångest för mig jättelänge innan. Jag har varit ledsen, besviken, stressad, fattig, otaggad och arg (mest arg). Men sedan står man där, framför Matt Tuck när han sjunger Tears don't fall, och man skriker som man aldrig skrikit förr, och är lyckligare än någonsin innan. Det är värt all smärta i kroppen, och det är värt alla pengar, för det är så förbannat bra.
Sedan kommer man in gratis på Pier Pressure som man redan betalat 700 kronor för. Bandet man ville se har ställt in hela sin Europaturné och kompisen man skulle gå med åker hem. Man ger bort sin biljett till sin farsa och tycker att det hela känns väldigt jobbigt, väldigt onödigt. Sedan kommer Jared Leto ut på scenen. Han precis så skön och precis så snygg (shit jag smälter, sedan vad han har gjort med sitt hår är en helt annan fråga) som man alltid tänkt sig, om inte mer. Man blir genast 14 år igen och helt hysterisk, och bandet spelar massor av gamla låtar. De där man lyssnade på i 7an när alla kompisar klagade på att ljudet i hörlurarna var lite för högt, att man skulle bli hörselskadad och de där man sökte sin tröst till när ingenting gick som det skulle.
Sedan som avslut tar Jared upp en massa flickor och pojkar på scenen (hoppas fanimej att de njöt av det) och så drar de av Kings and Queens. Det blir inte mycket bättre än så.
Nog önskar man att man fått se The Used. Nog önskar man att man inte stått och hoppat själv i slutet av helgen, men man önskar inte bort den här helgen. Ingen del av den alls. För i slutändan var det så fruktansvärt underbart att det inte går att beskriva med ord.
Nu taggar vi igång till Peace & Love. Det ska bli minst lika bra.
Nu taggar vi igång till Peace & Love. Det ska bli minst lika bra.
Pier Pressure
Metaltown dag 2
och lite till
Metaltown dag 1
De mest produktiva dårfinkar världen skådat
Vi har knappt hunnit andas ut sedan Röd landade i våra högtalare. I sommar se vi dem live runt om i hela Sverige. Nu späder de på våran förväntan om sommaren ytterligare. Kent släpper sitt 9:onde studioalbum En plats i solen den 30e Juni. I måndags släpptes dessutom de första spåren genom en singel. Gamla Ullevi och Skisser för sommaren heter spåren, och hur bra är de då? Avgör själva.
Gamla Ullevi
Skisser för sommaren
Jack Johnson - To the sea
Jag tänkte bara skrika lite på er om ni missat att Jack Johnson har släppt sitt nya album To The Sea. Han har sagt att albumet handlar om hur det är att vara pappa. Frasen To the sea hänvisar till en pappa som tar sin son till havet, med havet som en metafor för det undermedvetna. Det är samma sköna sound som förut. Skönt gitarrgroove som får en att tänka på surfvågor. Alla låtar är bra. Det lovar jag. Nästan lika bra allihop eftersom de har samma sound men om det är en låt som utmärker sig på albumet är det At or with me. Lyssna NU!
Kent goes Playstation
Imorgon (28/5) händer något revolutionerande. Singstar släpper nämligen Singstar Kent. Kent är det första svensksjungande band som får sitt eget Singstar. Tidigare från Sverige har endast Abba fått detta privilegium, men nu är det alltså dags för Kent att kliva in i tvspels-världen. En viktig faktor var Kents stora utbud av låtar med musikvideor. Detta låter galet spännande, men jag tror att jag själv föredrar att skona världen och stämma in i falsksång till låtarna ensam i min källare även i framtiden. Här nedan följer i alla fall en låtlista till spelen. (* = bonuslåtar som endast finns med på ps3versionen).
747
Chans
Columbus
Den döda vinkeln
Det finns inga ord*
Dom andra
Dom som försvann
Ensamheten*
Frank
Generation ex
Hjärta
Ingenting
Kärleken väntar
Kräm (så nära får ingen gå)
Max 500
Musik non stop
När det blåser på månen
Om du var här
Palace & Main
Svarta linjer*
Taxmannen*
Töntarna
Vals för Satan (Din vän pessimisten)*
VinterNoll2
Vy från ett luftslott (Punks jump up remix)
Kulturnatta 2010
Idag är det Kulturnatta igen. För er som inte vet det så är Kulturnatta Umeås största kulturhändelse. (Även om de alltid drar färre och sämre "stora band och artister" än både Umeå Open, Amplified och Made, men whatever). Det är musik, dans och utställningar runt om i Umeå under hela dagen. Själv tycker jag att årets program är väldigt tunt på bra skit. Det är nu de säger sig satsa, och påbörja den långa resan mot Kulturhuvudstad 2014, men vår enda headliner i år är Rongedahl... och det säger ganska mycket.
Det är i och för sig ganska många band som jag aldrig har hört talas om som spelar runt om ikväll, men har ni planerat att spendera dagen i Umeå C så tipsar jag om följande:
I folkets hus finns under hela dagen två stycken fotoutställningar. Den ena är gjord av studenter på Umeå Universitet och kallas Define Yourself. Den andra är av föreningen Umemodellen som har 13 utställare i år. Själv tycker jag att den första låter spännande.
Och för de som gillar musik verkar det som att kajen och Hamnmagasinet är The one place to be. Så see you out there! Nu ska jag springa iväg och skaffa mig ett objektiv lagom i tid till alla kvällens bilder.
Tell me why we're talking when we dance so good
Man kan säga vad man vill om One Tree Hill, som drar allting för långt och som faktiskt inte varit en bra serie på mycket länge, men en sak kan de, och det är att lyfta fram bra, okända artister. Vi har självklart huvudrollsinnehavaren Bethany Joy Galeotti, bland flickorna hittar vi sedan även Kate Voegele, som spelade Mia. Min absoluta favorit var självklart Tyler Hilton, både för att den kaxiga och vidriga karaktären Chris Keller gick direkt in i hjärtat och såklart för att Tylers musik är fantastisk.
Jag har precis sett klart den senaste säsongens och hittat en ny stjärna. I säsong 7 får vi bland andra följa bartendern Grubbs som blir upptäckt av Red Bedroom Records. I verkligheten heter han just Mike Grubbs och är frontman i Wakey!Wakey!
Det är inte rock 'n' roll. Wakey!Wakey! är underbara pianon, visslingar, och galet fina texter, men främst är det Grubbs röst som äter sig in i själen. Jag försöker jämföra detta med något men hittar inte riktigt rätt. Ska jag dra en jämförelse skulle jag säga en mognare och unikare Jack's Mannequin eller Something Corporate.
Jag tycker att alla som uppskattar musik ska klicka sig in på Spotify NU och dra en liten lyssning på:
1. Dance so good
2. Almost Everything
3. Twenty Two
Jag tycker att alla som uppskattar musik ska klicka sig in på Spotify NU och dra en liten lyssning på:
1. Dance so good
2. Almost Everything
3. Twenty Two
Same angles but different points of view
God I like your beat boy
Industri Royal igen - äntligen. Jag lär mig om och om igen varför det här är så bra. Dessutom är Joel ett väldigt generöst fotomotiv eftersom han bjuder galet mycket på sig själv hela tiden. Bilderna blir dock dassiga uppladdade på internet tycker jag... men det kanske bara inte blir bättre än såhär. Vi ser väl.
Festivalsommar
Och så var allting bokat! ♥ Det kommer bli en görbra sommar.
Bullet for my valentine - Fever
Hoppas att alla utan premium är redo för morgondagen!
(vilket påminner mig om frågan varför jag inte har vålgästat juniors spotifykonto...).
Come together right now over me
Ikväll drar Maja med mig på någon sorts improshow, är galet trött så ska vila ut ordenligt innan dess.
You'll never forget that you never got me
Som jag förklarade för Agnes idag så gillar jag att köpa skivor i icke-virituellt format. Både för att känna att jag liksom "äger" albumet vilket man inte gör annars idag, och för att stödja band ifall de gjort en skiva som faktiskt helt igenom är riktigt riktigt grym. Det senaste tillskottet i familjen är den här. ♥
If you feel like dying you might wanna sing or scream it
VET NI VAD SOM STÅR PÅ MIN LISTA ÖVER SAKER JAG SKA GÖRA INNAN JAG DÖR??
Då ska jag berätta för er: Se The Used live! och där är de. Den finaste överraskningen någonsin. Jag ska aldrig mer kalla internet överskattat. Jag måste till Pier Pressure i sommar! Ok? Nu måste jag bara hitta någon som är lika taggad att haka på. Hög puls hög puls hög puls!
Umeå Open Dag 3!
Mitt uppe i flytten, och vi har inte fått upp internet än, vilket betyder att jag sitter i skolan efter utvecklingssamtalet och försöker skriva klart referatuppgiften fastän jag är ledig resten av dagen.
I Lördags var sista dagen av Umeå Open i alla fall, och där var MARKUS MARKUS MARKUS! Han kändes fruktansvärt opersonlig i sitt mellansnack, men annars var det så fint så fint. Jag tror fortfarande inte riktigt på att det har hänt. Fantastiskt. Nu ska jag bli klar, och sedan ska jag gå hem och sova. Råbra.
I Lördags var sista dagen av Umeå Open i alla fall, och där var MARKUS MARKUS MARKUS! Han kändes fruktansvärt opersonlig i sitt mellansnack, men annars var det så fint så fint. Jag tror fortfarande inte riktigt på att det har hänt. Fantastiskt. Nu ska jag bli klar, och sedan ska jag gå hem och sova. Råbra.
