A Scanner Darkly

 
och förresten: En till film jag tycker att ni ska se är denna.
 
A Scanner Darkly är en kombinerat live action och animerad film om ett framtida totalitärt samhälle där en ny drog, Substance D, skördar allt fler psyken och nästan alla är beroende av någonting. Polisen Fred, aka. Bob Arctor (Keanu Reeves), jobbar undercover för att ta reda på vilka som är de stora distrubutörerna av drogen och infiltrerar ett gäng drogmissbrukare. I och med sitt arbete börjar han själv använda drogen Substance D och börjar till slut uppleva allvarliga psykiska problem till följd av detta, bland annat schizofreni. Fimen innehåller mycket satir och är ganska knepig på sina ställen. Det är definitivt inte en film man ska se ofokuserad. Det är en sån där film där man känner att man kanske måste läsa boken också för att förstå vad det handlade om egentligen. Men är man intresserad av psykisk ohälsa, svåra storylines och budskap, och typ coolt filmskapande ska man kolla in det här. Eller så kan man se den bara för att se Robert Downey Jr. vara kaxig och fenomenal som vanligt.

Förresten, se den här filmen

Så himla fin och bra och fin och bra och sorglig och fin och bra film om mod och integritet. Grät floder hur många gånger som helst och det kan låta hemskt, men jag mådde så himla bra efter den här filmen. Jag såg den för ganska många veckor sedan, men klarar liksom inte av att hitta orden för den. Nu får den hamna här ändå utan en riktig recssension. BRA FILM. Läs mer om That's what I am här.

En sommarfilm

Har under sommaren försökt påminna mig själv om att filma så mycket som möjligt, något som gått sådär, för att kunna slänga ihop en liten sommarfilm. För film är ju kul. Här är i alla fall resultatet efter många om och men. 

American Beauty





Skönt häng med Oscar, Linnea och Frida igår. Bland annat såg vi American Beauty. Alltså jag har sett många gånger att den legat på massa topplistor över filmer och den har finaste Kevin Spacey på rollistan men jag har ändå fått för mig att den verkat dålig och tråkig. Jag blev lite ägd igår. Spacey gör det igen, och stämningen i filmen är sådär morbidt humoristiskt skön.

Kort handlar den om en familj där typ alla mår dåligt. Föräldrarnas äktenskap är bara för syns skull och dottern hatar dem båda. Och så en dag går alles vår Kevin och blir förälskad i dotterns bästa vän, en granne flyttar in och smygfilmer dottern, och mamman inleder sitt egna lilla dubbelliv. Alla i filmen är totalt förstörda människor som letar efter en mening med någonting, och ja... alltså den var... galet bra. Se den. Nu.

Cigarettes clearly keep me from going crazy. Keeps me alive. It keeps me alive until I die.













Les amours imaginaires

Alltså jag har längtat och längtat efter J'ai tué ma mère i evigheternas evighet, men än så länge finns det inga vettiga undertexter ute vad jag vet och därför har den legat på min dator och väntat hur länge som helst. Så när jag fick höra talas om den här av och med samme Xavier Dolan var jag tvungen att se den. Himla fin film det där, och sorglig. Om en pojke som kommer mellan två kompisar för att han är lite för fin.

Franska filmer är kanske det bästa jag vet. Fastän jag bara sett 5 stycken någonsin.

Before the night is through, I wanna do bad things with you



Jag trodde ALDRIG någonsin att jag skulle fastna för en vampyrserie. Det känns råfånigt och hemskt, men igår kväll började jag titta på True Blood för att ge det en chans och har nu sett snart 1,5 säsong sen dess. Det är brutalt och spännande och när Alexander Skarsgård klippte av långhåret... wow. SNYGGSNYGGSNYGGSNYGG. Sedan tycker jag att det är råkul varje gång de pratar svenska hahaha.

Det har liksom varit en sån där söndag. Huvudvärk och apati ungefär, så som söndagar ibland är. True Blood måste varit den bästa medicinen. Serier är söndagsräddningar. Dyka in i andras liv istället för att bara dega. Det kändes ändå som att man åstadkommer någonting, upplever något. Om 1,5 säsong till när det här är slut måste jag hitta något nytt igen. Prestationsångest.

Eternal sunshine of the spotless mind. Each prayer accepted and each wish resigned.


Våga Vara Egen



Jag har försökt tusen gånger om att redigera bilder från UF-mässan som vi åkte iväg på onsdag och torsdag. De är inte många, men varje gång jag börjar ger jag upp efter ca 10 sekunder. Jag ids inte ens göra nån 1minuts snabbgrej. Istället kan ni få titta på filmen Amanda klippte ihop. Jag bidrog med typ 1 klipp. Grattis till mig! :)

Jag är Lucy in the sky, jag är högt över molnen


You once were a ve-gone, but now you will begone








J'ai tué ma mère

Jag dödade min mamma - 17-årige Hubert Minel älskar inte sin mamma. Han ser bara hennes noppiga tröjor, kitschiga inredning och brödsmulorna som fastnar på hennes läppar när hon äter. Utöver det tycker han inte om hennes manipulerande och skuldbeläggande sätt. Förbryllad av sina känslor går Hubert genom tonårens fasor inklusive konstnärliga utsvävningar och upptäckter inom vänskap och sexualitet.


Så himla bra verkar den här filmen vara. Så himla himla bra. Den har redan slutat gå på bio har jag upptäckt, (varför, varför, varför? undrar jag) men så fort jag får tag i undertexter ska den ses. Ska vi boka in en fransk film-date du och jag?


At least you'll never be a vegetable - even artichokes have hearts








Han är ordning och du är helt kaos







Igår kikade jag äntligen på I rymden finns inga känslor. Vad ska jag säga? Jag är störtkär i filmen. Bill Skarsgårds skådespelarinsats, den unika handlingen, Martin Wallströms utseende(!), de välarbetade animeringarna, allting imponerade. Jag brukar vara megaratare av svensk film, och sen kan jag tycka att de gärna fått bygga på historien lite. Det känns lite tunnt. Hur mycket hinner man få in på 1h 20 min egentligen? Men detta var en riktig feel-good film som jag inte klarade av att radera från min dator (och jag raderar ALLT) efter att ha sett den. Liksom djupt sorglig på ett glatt sätt. Konstigt men fint. Se skiten. Gör det bara.

It's funny how the colors of the real world only seem really real when you viddy them on the screen


The last piece of the puzzle


Nu är biljetterna bokade! Jag och Frida ska se den allra sista Saw-filmen på premiärdagen! Det blir en riktigt bra avslutning på en riktigt bra filmserie tror jag. Även om de senare filmerna inte på något sätt är lika bra som de första så måste jag säga att även sista filmerna är fruktansvärt mycket bättre än mycket annan skit till skärckfilm där ute. Allt är ju relativt vet ni. SÅ GALET TAGGAD!!!!!!!

BEHIND THE SCENES



För engelska-uppgiften gör vi en liten filmatisering av Amandas spökhistoria. (För att förtydliga: den heter inte skräckens natt). Igår hängde vi ett par timmar i studion på skolan. Dock involverade gårdagens scener varken mig eller Oscar en enda gång, så vi tog oss an uppgiften att filma lite behind the scenes-material, (eller så var vi bara väldigt uttråkade, även om det var rätt kul at titta på). Fint blev det i alla fall. I eftermiddag fortsätter vi, fast utomhus, burr. Vad gör man inte för konsten? ...och skolan.

"And that's it, New Moon won everything"

Efter lite balans måste man få sitta ner och se på tv i två timmar, eller hur? Så var årets Mtv Movie Awards slut. Jag har i och för sig inte sett New Moon, men jag tror nog att jag är lite oense med folket. När är jag inte det så säg? En vän till mig brukar (ofta) säga att när jag lyssnar på musik lyssnar på bra artister men ALDRIG på de kända låtarna. Att jag är för besatt av att inte vara mainstream att jag ratar allt bara för att det är känt. Jag har en aning om att det gäller film också. Jag har sett de andra 4 filmerna här ovan... jag gillade ingen av dem särskilt mycket.

 

Vilka är då mina 5 filmfavoriter 2009/2010?
(jag kör hela 2009 eftersom jag inte vet vilken datumgräns de på Mtv har)

1. The Boat That Rocked

2. Public Enemies

3. Watchmen

4. Saw VI

5. The Imaginarium of Doctor Parnassus

 

Sedan insåg jag hur svårt det där var. Jag hinner inte se nya filmer så snabbt. Dessutom har jag så pass dåligt minne att jag inte kommer ihåg dem när jag sett dem. Fakta nummer tre är att jag är jävligt filmkräsen. De där var alla från 2009, men bra skit är de i alla fall. Dåligt filmår. 2008 var det andra bullar.

Nu ska vi se om man kan få sova några timmar innan jag ska möta upp mina peeps. Lär bli en fräsch dag.


Vincent 1982



Vincent by Tim Burton (1982)
Jag vet att jag har bloggat den här förut i höstas, men jag får inte nog! Jag har sparat ner den på datorn och kan sitta och titta på den här hur många gånger som helst. Det är det mest briljanta som någonsin skapats tror jag. Tim Burton vilket geni! och Vincent Price vilken jävla röst. Åh det är så bra, så fruktansvärt bra. Har ni inte sett den så se den nu nu nu!! Har ni sett den så för guds skull se den igen!

Om mänskliga tusenfotingar och martyrer

När jag och Nils ska välja film kan det hända att man får för sig ganska korkade saker. Typ som att se en tre timmar lång krigsfilm, eller som idag... att ta de två absolut värsta filmer vi kan komma på och se dem efter varandra. Då får man en sån där lagom terrordos typ. Ja ni förtsår... THE HUMAN CENTIPEDE... men ärligt talat... jag är måttligt imponerad. Det är väl det jag tänker säga, måttligt. Det kändes ungefär som att läsa texten om den igen typ.

Dock såg vi även en fransk film som hette Martyrs, och den var faktiskt riktigt bra! Lagomt obehaglig och med en genomtänkt handling. Den spelade inte på screamers eller något fjanteri, utan rädslan kom från rent obehag och det hela var välarbetat. Tummen upp. Känner ni för det så följer jag upp med en liten summering under bilden. Annars Ladies and Gents tar det slut här. Vi hörs imorrn helt enkelt.

Filmen börjar med att vi får se en blodig flicka vid namn Lucie fly från ett industriområde. Hon hamnar på sjukhus grovt traumatiserad och kan inte komma ihåg vad som hänt. Hon får en vän som heter Anna och 15 år senare håller de fortfarande ihop. Det är då vi ser Lucie ta död på en hel familj i sin desperation efter hämd, och för att bli av med sin "demon". Hon har vid det här laget utvecklat en rätt grov schizofreni.

Det är svårt att skriva mer utan att spoila, men filmen handlar om så mycket mer.  Man ska i alla fall få veta vad som verkligen hände 15 år tidigare och varför. Jag tycker hursomhelst att detta är något folk borde se, så jag slutar där.


The Human Centipede

Tänkte bara passa på att använda den första raden att varna känsliga personer lite, för sjuka tankar typ.
(Inte från mig överraskande nog).

Jag har precis laddat hem en film. The Human Centipede närmare bestämt. Varför? Because I'm disturbed like that. Ärligt talat så har jag sett en hel del skräckfilmer, och har insett att jag nu inte längre blir särskilt rädd, vilket totalt förstört hela upplevelsen. Så har jag nu alltså råkat snubbla över något av det mest vidriga och sjuka jag någonsin hört.

Filmen handlar som titeln föreslår om en kirurg vars dröm är att skapa en fullt fungerande mänsklig tusenfoting. Han påbörjar att uppfylla den genom att kidnappa tre testobjekt och sedan sy fast dem i varandra - mun mot anus. Sedan tränar han sin skapelse.

Regissören Tom Six har sagt att idén föddes ur ett skämt han brukade dra om att "de som förgriper sig på barn borde få sin mun ihopsydd med anuset på en tjock lastbilschaffis". När han sedan gjorde filmen anlitade han en riktig kirurg för att få filmen fullständigt medicinskt exakt.

Det är redan planerat en uppföljare till den här fruktansvärt vidriga film som ska komma ut redan i år. Den första filmen var egentligen bara gjord som en sorts uppvärmning för att publiken skulle bli för äcklade om de inte fick en liten smygstart först och filmen skulle då inte bli någon hit.

Jag tycker faktiskt att det här verkar totalrubbat redan nu, och jag är inte helt säker på att jag tänker se filmen överhuvudtaget med risk för extrem spyfärdighet. Och andra sidan har jag inte sett en skrämmande eller äcklande skräckfilm på riktigt länge. Det skulle vara spännande att få bli lite rädd igen.

Tidigare inlägg