Efter en lång tid av velande har det äntligen hänt. Låt mig stolt presentera: Min egen Snusmumrik. Strax under armvecket på min högra arm har han nu suttit i en vecka. 

 

Medan andra har starka anknytningar till sin barndom genom kanske Astrid Lindgren eller Disney är berättelsarna om mumintrollen de jag alltid tyckt om bäst. När jag var liten hade jag böcker, sångsamlingar, VHS:er och även ett stort muminhus i plast med figurer och möbler. Det är dessutom en av de få barnböcker (och tecknade serier) jag fortfarande tycker om.

 

Snusmumriken är lugn och sansad. Han gillar inte att förhasta sig och pratar heller inte mer än nödvändigt. Han blir obekväm runt okända människor och tycker att det är oerhört jobbigt. Han har några få vänner som han tycker mycket om men gillar inte om när någon är för fäst vid honom. Ibland kan han glömma bort att bry sig för att han själv inte tänker på hur det kan såra någon annan och han har ett stort behov av att få vara ensam. Snusmumriken är dessutom väldigt självständig och tycker inte om att anpassa sig. Han hatar regler och måsten. Han blir inte ofta arg men när det händer (till exempel när någon sätter upp anslag) blir han rasande. Det viktigaste för honom är att få vara fri. Han är mycket äventyrlig och vill se så mycker av världen han bara kan. Dessutom hatar han vintern och flyr därför söderut innan den kommer. 

 

Detta är några saker som gör att jag identifierar mig med just Snusmumriken och har gjort så länge jag kan minnas. Det är särskilt min mamma som brukat påpeka detta. Det är en sådan sak som jag alltid har vetat: Att jag är Snusmumriken och min syster är Lilla My. (Min mamma är för övrigt Filifjonkan om ni undrade).  

 

Det var väldigt viktigt för mig att ha en originalteckning av Tove Jansson från en av böckerna. Så snubblade jag över den här från trettonde kapitlet av Sent i November som är hennes sista bok om Mumindalen. Såhär lyder texten som hör till just denna bild:

"Efter middagen tände Snusmumriken sin pipa och tog vägen ner till havet. Han gick långsamt och för första gången kände han sig ensam. Han gick ända ut till badhuset och öppnade den smala, gnistnande dörren. Där luktade mögel och tång och gamla somrar, en vemodig lukt. O alla hus, tänkte Snusmumriken. Han satte sig på den branta lilla trappan som gick ner i vattnet. Havet var lugnt och grått och utan öar. Det är kanske inte så svårt att ta reda på dem som gömmer sig och få hem dem igen. Öarna finns på sjökortet. Jollen kunde tätas. Men varför? tänkte Snusmumriken. Låt dem hållas. Kanske de också behöver få vara ifred. Snusmumriken sökte inte längre efter sina fem takter, de måste få komma när de ville. Det fanns andra visor. Han tänkte: Kanske spelar jag lite ikväll."

Idag har snön kommit till stan. Jag och Victor började med att se julkalendern och jag måste säga att de första 15 minuterna har lämnat mig en aning besviken, men det kanske är för tidigt för att döma än. Sedan gick vi på jul-designmarknad på Hamnmagasinet och köpte bland annat den här fina ugglan av Anna Grundberg. Vi funderar på att köpa en större tavla senare med "Kärleksugglorna" om de fortfarande säljs för att de var så himla fina!