Nu har jag bestämt mig. Vi kör en liten terapi-titt i mina hemligaste gömmor. Satt och pratade med Ronja (världsbäst tjej + typ den enda bloggen jag fortfarande läser som gav mig idén till detta från första början) i helgen om just denna olyckliga kärlek och känner ändå att jag fått väldigt bra distans från den. Det är viktigt att komma ihåg när ni läser att det sista av dessa inlägg är skrivet för över 3 år sedan och det första ännu längre sen. Det känns som att jag läser om någon annans liv. Dessa texter föregås även av nästan två år av ännu mer oycklig kärlek. Den som ligger mellan att man inte känner något och att man känner allt. Om tiden innan man själv förstått vad som händer och den oskyldiga förälskelsen finns inget skrivet, men det räcker och blir över ändå vill jag lova. Det här är verkligen inte allt.

 

Att vara tonåring och kär i någon som inte är kär i dig är det sämsta som finns, men det går över. Jag tittade tillbaka på det här när jag senast fick mitt hjärta krossat och blev påmind om att det går över. Även om det tar 4 år och känns som skit så går det alltid till slut över och man överlever. Jag lovar. Hoppas att det ger er något att läsa detta, så som det gjort för mig. Och om ni gillar det kanske det kommer mer liknande saker framöver (tex. vad som faktiskt kom sen), annars kanske inte. Vi får se hur det känns efteråt.

 

 

---

2008-01-24

Jag föstår inte vad jag gör för fel. Vad har jag gjort? Varför måste du få mig att känna mig helt värdelös? Förstår du inte att hela mitt liv kretsar runt dig? Att det enda jag inte skulle göra för dig är just det du ber mig om? Idiot, jag hatar dig. Jävla äckel, jag älskar dig. Jag tror att det var första gången jag använde de orden. Jag älskar dig.

 

2008-06-15

Jag behöver dig
Mer än vad jag vill ha dig
Och jag vill ha dig för gamla tiders skull
Du betyder inte allt
Men jag tänker på dig varje dag. Varenda jävla dag.

 

2010-08-15
Jag kan grubbla mig trasig och besluta att du inte förtjänar min tid flera gånger om, men så fångas jag av din blick en enda gång och faller igen. Jag kan inte greppa dig. Allt jag vill ha är din hud mot min. 

 

2010-08-21
Det finns ingen bot.

 

2010-09-20
Vad menar du när du håller om mig som ett litet barn i flera timmar? Vad menar du när du är vaken halva natten för att jag känner mig ensam? Vad menar du när du ringer varje dag? Betyder jag någonting nu? Betyder jag någonting imorgon? Jag är en grubblare säger du. Ja, jag tror att i natt är en sådan natt reserverad för tankar om dig, igen. De blir fler och fler. Men ingenting är vettigt nolltretretti. Jag måste försöka få grepp om dig. Annars kommer jag att förlora förståndet. Det här fungerar inte mer.

 

2010-10-03
Jag vet inte vad som är mer patetiskt: att jag av och an velat ha samma pojke i snart 4 år, att han är så fel och inte alls värd den tiden även om han är det finaste som finns, eller att samma pojke är min bästa vän även om jag inte är hans. Nej det mest patetiska är hur det ilar i kroppen, hur hjärtat bultar, hur tårarna rinner, hur luften tar slut, hur ont det gör.

 

2010-10-10
Ibland brukar jag låtsas att den där låten handlar om oss. För vi är sådär som Bob och Ramona. Ibland undrar jag om du gör allt du gör av sympati, om du ser ner på mig. Så fylleringer du för första gången. Jag är impuls.

 

2011-01-03
Varför gör inte verkligheten ont? Allt jag någonsin velat ha har blivit ouppnåeligt. Kanske förstår jag att jag förtjänar bättre, kanske har jag bara isolerat känslorna för att det blir lättare så. Är allting försent nu? Borde jag gå sönder inombords? och om inte, hur ska jag någonsin bli hel igen?

 

2011-03-14
Svartsjukan som får mig att hata fler och fler sprider sig som ett virus trots att jag trodde att jag äntligen var över det här. Det har jag trott så många gånger. Klockan är 05:55. Ovanför mig hörs fotsteg - någon har precis vaknat. Jag däremot har inte somnat än. Kan inte. Inte trött. Tänker för mycket. Igen. På dig. På henne, en ny henne. Inte jag. Huvudvärk. 

 

2011-04-25
Det här kanske är sista gången efter en hel bok på 4 år, sista gången sidorna handlar om honom. Förhoppningsvis händer någon nytt snart. Något som fyller tomheten. Tills dess duger det nog att dansa på alla ställen som går, och röka för att det håller en vid liv. Hela den här boken känns plötsligt så meningslös. Alla de här sidorna, blev det verkligen ingenting av dem? Var allt bara tomma ord? och vad kommer sen?