American Beauty

Skönt häng med Oscar, Linnea och Frida igår. Bland annat såg vi American Beauty. Alltså jag har sett många gånger att den legat på massa topplistor över filmer och den har finaste Kevin Spacey på rollistan men jag har ändå fått för mig att den verkat dålig och tråkig. Jag blev lite ägd igår. Spacey gör det igen, och stämningen i filmen är sådär morbidt humoristiskt skön.

Kort handlar den om en familj där typ alla mår dåligt. Föräldrarnas äktenskap är bara för syns skull och dottern hatar dem båda. Och så en dag går alles vår Kevin och blir förälskad i dotterns bästa vän, en granne flyttar in och smygfilmer dottern, och mamman inleder sitt egna lilla dubbelliv. Alla i filmen är totalt förstörda människor som letar efter en mening med någonting, och ja... alltså den var... galet bra. Se den. Nu.

Lite om att fotografera med Maja

Jag skulle tippa på att ca 70% av bilderna på min blogg föreställer Maja. Det är inte så konstigt då vi har foto ihop. (Vi kommer ha samma paketkurser hela gymnaiset ut. Det tyder nog på att vi är ganska lika. Intressemässigt om inte annat. Lite häftigt sådär tycker jag). Och egentligen så gör det ingenting att Maja står som modell för hela min blogg för hon är rätt så fin. Att hon inte bloggar själv längre är synd tycker jag för hennes bilder får ni aldrig se.

Rodchenko 2011

Svartvitt, kontrastrikt, urbana miljöer, lekfulla vinklar, abstrakta mönster, människor...

Imorgon ska vi börja ta en bildserie inspirerad av Alexander Rodchenko. Fruktansvärt spännande. Jag blir imponerad av våra uppgifter ibland. Det här är helt klart min smak. Problemet är att jag har fruktansvärd prestationsångest. Jag vill verkligen att detta ska bli bra. Känner på mig att en stor del av min helg kommer gå åt för det här. (Hint till alla kära vänner, ni får jättegärna göra mig sällskap). Det är synd att man överprioriterar vissa kurser framför andra, men foto är faktiskt tusen gånger roligare än samhällskunskap. Så är det bara.

du får passa dig som satan för jag glömmer aldrig bort var du bor

- pluggpluggplugg. att sluta halv 12 och ändå åka hem och plugga hela eftermiddagen.
- currycurrycurry. midgårds skolmat... snälla skärp er.
- smutsigt hår
- plugg igen

+ pluggkamrater
+ vädret! ♥
+ kaffe & popcorn
+ stallet.se
+ att jag känner mig jätteförbered på matteprov imorgon
+ årets sommarplaylist
+ att det var så mycket lättare att komma på bra saker

Snälla bli min igen, nej låt det va som i en film

Häromdagen låg det en 4-tracks promo av Veronica Maggio's nya album Satan i gatan på Spotify. Jag gick genast och förälskade mig i Snälla bli min. Nu ligger hela albumet ute. Sinnessjukt bra. Faktiskt. När gick jag och blev popsnöre?

Maja version 2.4

Redovisade det här porträttet idag (lite nytappning). Kanske det första riktiga porträttet jag har tagit ur fotosyfte (utsnitt, ljussättning, blablabla). Så här har ni då hela min portfolio. Haha. Man kan väl aldrig bli bra förrän man börjar prova ordentligt. Vi tar tag i det nu då. Det gör vi. Det var väl mest det jag vill säga. Hejdå.

It's time to go outside

I shall do what I can by singing a little Cloud song, such as a cloud might sing...

På engelskan läser vi klassiker. Medan mina vänner läser djupa, komplicerade saker som Shakespear-pjäser eller Oliver Twist läser jag kanske världens bästa bok: Winnie-the-Pooh. De andra suckar och ojar sig över sina böcker. Jag sitter och småfnissar mig igenom allting. Han är så fin och klok den där nallen.

Then I said what about breakfast at Tiffany's?

Cigarettes clearly keep me from going crazy. Keeps me alive. It keeps me alive until I die.

Les amours imaginaires

Alltså jag har längtat och längtat efter J'ai tué ma mère i evigheternas evighet, men än så länge finns det inga vettiga undertexter ute vad jag vet och därför har den legat på min dator och väntat hur länge som helst. Så när jag fick höra talas om den här av och med samme Xavier Dolan var jag tvungen att se den. Himla fin film det där, och sorglig. Om en pojke som kommer mellan två kompisar för att han är lite för fin.

Franska filmer är kanske det bästa jag vet. Fastän jag bara sett 5 stycken någonsin.

solblek.

påskmiddag

Stand up, scream your heart out, louder

Du har inte bloggat på tre dagar, skriker mitt senaste inlägg när jag loggar in, och jag tappar läsare som smör i solsken ungefär. Men lite såhär tänker jag: Jag har inte tid att blogga. Det är lov, jag är arton, våren är här. Jag hoppas att ni har det lika bra som jag och inte sitter och väntar på inlägg för lovet ska utnyttjas. Min kamera är lite för otymplig för att hänga med på påskens äventyr, och igår sa Victoria "Olivia, det är hon med kameran". Så nu får den vila lite grann. Därför bjuder jag istället på lovet ur mobilperspektiv:

Ikväll tänkte jag springa ut och fira påskafton på TC. Glad påsk!

We could keep each other grounded if we don't grow up too fast

'Cause in my castle I'm the freaking man

Before these blue shade days are gone and I can stare into the sun

We never listen to your story

Innan vi rörde oss utåt mot 5ive för att avsluta kvällen igår hade min pappa fixat en överraskning åt mig. Jag gick och klurade på vad det kunde vara konstant sedan jag fick veta det förra veckan. Plötsligt ringer dörrklockan och in kliver bröderna Dunkels och Alexander Juneblad. Närmare hjärtattack har jag nog aldrig varit i mitt liv. Kanske tidernas mest otippade present.

Sedan gjorde Caotico en relativt exklusiv spelning för oss i mitt rum, mellan stoppen Umeå Open och Debaser sådär. Brödernas tidigare band Industri Royal symboliserar för mig ungefär hela min högstadietid (vilket ni kanskekanske märkt av ifall ni hängt med sedan dess). Alltså den största tiden av identitetskris och uppväxt. Verkligen ett av mina favoritband någonsin. Så att de ville komma förbi och avsluta mitt liv som barn nu när jag blivit myndig var väl kanske den fränaste födelsedagspresenten någonsin. Symboliskt och bra sådär. Jag gillar symbolik. och jag gillar Caotico. Tacktacktack!

18 18 18 18

Jag och min nya lensbaby säger godmorgon. För exakt 18 år och en dag sedan dök nämligen jag upp som jordens frälsare. typ. Jag föddes i alla fall, och det är jag himla glad för eftersom det till slut ledde till att jag fick fira min 18e födelsedag. Troligen den bästa födelsedagen jag någonsin haft. Nu sitter jag och äter mandarintårta till frukost. Utmattad, myndig och nöjd.

Är du trendig och hipp har du gjort dig ett klipp, sen kan du lira lite pop och hålla masken

The stars at night are only as big and bright as you make them out to be

Det är klurigt att blogga dessa dagar. För allt jag gör är att ligga i min säng och titta på True Blood (när jag inte är i skolan vill säga). Jag är verkligen helt fast. Jag tänkte att när jag har sett klart alla avsnitt ska jag väga upp det med lite egen mediafasta. Egentligen tänkte jag göra det redan igår, och ta tag i saker liksom, men jag måste se klart True Blood först. Måste.

Igår nämligen, när jag var ute och gick mitt i natten, var det som att någonting släppte inom mig. Jag vet inte riktigt, men jag skrattade för mig själv (smygpsykopat som jag kan vara ibland) hela vägen hem. Stjärnorna var flygplan och jag bytte ett gift mot ett annat, för att psykisk hälsa alltid varit viktigare än fysisk. Allting kändes så enkelt, så uppenbart. Jag tror aldrig att jag varit så genuint lycklig som jag är exakt just nu. Åtminstone inte på 5 år. Det är klart att saker fortfarande snurrar. För precis som jorden så gör de alltid det. Det fungerar inte annars, men allt det där spelar ingen roll. Ingenting spelar roll. Jag är fri.

Det känns fånigt alltihop det här, men vad är fånigt med lycka? egentligen? Ingenting. Egentligen.

Before the night is through, I wanna do bad things with you

Jag trodde ALDRIG någonsin att jag skulle fastna för en vampyrserie. Det känns råfånigt och hemskt, men igår kväll började jag titta på True Blood för att ge det en chans och har nu sett snart 1,5 säsong sen dess. Det är brutalt och spännande och när Alexander Skarsgård klippte av långhåret... wow. SNYGGSNYGGSNYGGSNYGG. Sedan tycker jag att det är råkul varje gång de pratar svenska hahaha.

Det har liksom varit en sån där söndag. Huvudvärk och apati ungefär, så som söndagar ibland är. True Blood måste varit den bästa medicinen. Serier är söndagsräddningar. Dyka in i andras liv istället för att bara dega. Det kändes ändå som att man åstadkommer någonting, upplever något. Om 1,5 säsong till när det här är slut måste jag hitta något nytt igen. Prestationsångest.

orange

lördag.

Eternal sunshine of the spotless mind. Each prayer accepted and each wish resigned.

I guess he'll read it in the smoke now and soon to ashes I'll return

There ain't a cloud in the sky, no nothing. I see the birds they fly, on something.

Våren är här på riktigt! Elin och jag var precis ute på jobbjakt, jag plockar cigarettfimpar i gräset som töat fram (och tycker att det är himla fint att det går att göra), och tar Haidi-Hejhärärengren-bilder bara för att de nästan börjar få knoppar och för att jag älskar våren så himla mycket. Sen cyklade jag på tredje växeln för första gången i år idag för att det går att liksom flyga ner för hela ÖK och för att växlarna äntligen slutat frysa fast ♥. Ikväll ska jag Ronja och Frida baka judekaka och äta god mat. Usch var livet är bra. Nationella svenskatalet och psykologiredovisningen är borta och det känns som att allting löser sig som det ska. Hurrahurra.

Den här låten blev jag tipsad om häromdagen förresten. Den är det härligaste jag hört på länge, och får bli den här vårens soundtrack tycker jag. Stare into the sun - Graffiti6

BTS

Idag har vi hängt i studion i princip hela förmiddagen. Vi fotar klädda spelkort. Här är en "Behind the scenes"-bild på Maja som blev fotad av Linnea som spader dam. Jag är inte säker på om jag är nöjd eller inte med mina bilder. Ska jobba lite mer med efterbehandlingen så ser vi sen.

Sånt där är slöseri med tid... men då slösar vi bort våra liv

Idag när jag kom hem låg den här i ett paket på bänken. Pappa köpte tydligen den till mig i samband med Peace and Love-biljetten. Och så har vi inlett nedräkningen till min artonsårsdag med årets första present. En vecka och en dag är det kvar. Sedan är jag myndig för resten av mitt liv!

På tal om Peace and Love förresten så presenterades idag att The Strokes kommer dit!!! Jag och Agnes hoppade och skrek i skolentrén och jag har nog sällan varit så lycklig. USCH VAD BRA!!

In other news spräckte ni mitt besöksrekord ganska rejält igår. Det skulle kunna bero på att Linnea är nå så ofantligt jävla snygg, men tack ♥.

Studio

Linnea

Cookie Dough

Tänkte bara om ni som jag vill göra kakdeg som den i Ben & Jerrys-glassen.

Everybody's on the food chain

Jag har en liten obsession med mat. Alltså inte fetma-ätande, men jag kan bli helt fast i matbloggar och typ matprogram. Mat är otroligt intressant. Det behöver inte vara så exklusivt heller. Jag är inte gourmet-intresserad. Även om det är otroligt kul med nya maträtter med coola ingredienser. Men typ att göra riktigt goda vanliga mackor som jag gjorde nyss - himlar vad roligt det är. Det är roligare att göra än att äta tycker jag. Synd bara att jag inte kan laga mat, men less is more - årets godaste kvällsmat var detta. Med denna bild har jag också avslöjat att jag gillar kaviar. Det är lite pinsamt tycker jag och jag erkänner det inte så ofta, men kaviar är ju faktiskt huuuur gott som helst. Säger jag som salt-fantast. Jag äter salt på allt. Godast är det på sallad, vilket jag lärde mig på TC i somras, mums.

Något av det bästa jag vet i matväg:
Röd spetspaprika, soltorkade tomater, brie-ost, spenat, pasta, musslor, maki-rullar, halloumi, mozarellakulor, kycklingrullar, kantarellsås, loka citron, klyftpotatis, miso-soppa, stekta nudlar, pecan, lättsaltade chips, kronärtskocka, zuccini, pesto, tapernade, cremé brulée, cookie dough, bea, skolans skagenmackor (<3<3<3), chokladbiskvier, chai latte, kaffe såklart, lion, vatten, svarta oliver (med kärnor!!), kräftor, hallon-smoothies, friterad banan, kikärtor, cheesecake, macadamia-nötter, konserverade hela champinjoner, tomatsoppa, edamame, pinjenötter osvosvosv. i all oändlighet.

sen är jag vegetarian med undantaget: Maxburgare. Omnomnom.

Nu ska ni få leva med någonting. Förut har jag alltid sagt att den dagen jag visar vad jag äter i ett inlägg är den dagen jag lägger ner min blogg, men den dagen har tyvärr redan kommit och gått. Nu ger jag upp. Dagen när jag skapar en mat-kategori är här. Imorgon forsätter mat-hysterin. Sådetså.

Våga Vara Egen

Och vad vet du om kärleken förrän du förgäves hatat den?

I wish...

När allt annat här är falskt och fel

Helt fantastiskt vad roligt jag hade igår. Ni anar liksom inte. Några mindre incidenter inträffade kan man väl påstå, men i överlag var det något så fruktansvärt grymt. Att börja en kväll med Daniel Adams-Ray är väl inte fyskam direkt, och när Håkan spelade Jag hatar att jag älskar dig gick jag typ sönder inombords. Sjuktsjukt vad bra. Jag lyckades dock komma ifrån alla mina kompanjoner innan Håkan och dansade istället i princip längst fram i mitten brevid Petter som agerade mur. Har nog honom att tacka för att jag inte blev totalt söndermosmördad utan endast genomblöt, öm och med pubertetsröst. Nej nu börjar det närma sig lördagkväll och umeå open-pass två. Dags att tagg upp! Nu kör vi!

Du var full och jag var full i aprilsolen

Jag har väntat och väntat så himla länge på den här kvällen. Första april är här och så även Umeå Open mina damer och herrar. Imorse var jag och hämtade ut mitt band. Det kommer bli bästbästbäst. Tror minsann att ni håller med mig, för ni kommer vara där. Alla kommer vara där. Alla jag vill träffa och alla jag inte vill träffa. Kanske kanske blir kvällen ett enda stort skämt, men jag ska dansa, fastän tusen gånger om. Sedan kommer klockan slå tolv och pojken ovan kommer att fylla 37 år. 45 minuter senare står han där framför oss alla och jag ska sjunga så att lungorna nästan spricker.

Jag tror att jag lyssnat på Aprilhimlen ca 700 miljoner gånger den här veckan, och konstaterade igår för agnes att spelar han den inatt kommer jag att bokstavligen dö. Dö lycklig.