Snabbt tips: Som sagt släpper många fantastiska band och artister nytt i år. Vi har kommit till 5:e Juni och det är dags för Lex Hives. Jag har otroligt höga förväntningar förstås. Iväg och lyssna.

Idag mina kära vänner är en underbar dag. Det är nämligen officiell release för Regina Spektors nya album What we saw from the cheap seats! Med tanke på hur mycket jag älskade det senaste albumet Far (köpte den till och med på CD. Hur ofta gör man sånt liksom?) (och för att hon allmänt är en fantastisk artist) har mina förväntningar varit skyhöga.

Albumet innehåller en bladning av nya låtar och de första studioinspelningarna av gamla live-låtar, och eftersom albumet bara är 11 låtar långt är jag redan lite besviken på att det är så lite nytt matrial efter 3 år, men kvalité före kvantitet visst? Så detta är min pluggmusik idag. Eller bland annat pluggmusik säger vi.

Om jag ska tycka något hittills är det lite väl balladigt. Jag hade förväntat mig lite mer upptempo i stil med ungefär The Calculation, men jag tror det kräver några fler genomlyssningar innan jag kan yttra mig helt om detta. Jag ska låta albumet sjunka in. (Jag hade även tänkt skriva att det är lite normalare än det brukar och så snubblade jag på två låtar i rad som är helt jävla nuts. Sådärja!)

Trots mina kommentarer så är det ju ändå bra liksom. Som att Regina Spektor kan vara dålig... Dock mer mysmusik än att skrika med i sommarfeeling. Det är de gamla låtarna på albumet som står för det som är lite mer tempo. Min favoritlåt just nu måste bli How.

Tycker för övrigt att detta inlägg på sina ställen låter mer som en vetenskapligt redogörande, analyserande uppsats än en musikrescenssion... Skolan går mig åt huvudet. Nu ska jag sluta pausblogga och återgå till pluggandet.

Tracklisting:

1.	"Small Town Moon"	3:02
2.	"Oh Marcello"	2:38
3.	"Don’t Leave Me (Ne me quitte pas)"	3:39
4.	"Firewood"	4:55
5.	"Patron Saint"	3:40
6.	"How"	4:48
7.	"All the Rowboats"	3:34
8.	"Ballad of a Politician"	2:13
9.	"Open"	4:30
10.	"The Party"	2:28
11.	"Jessica"	1:44

Idag var jag och Maja på lunchföreställning i Studion. Konstig upplevelse att sitta och äta fisk vid ett långbord med 8 pensionärer men vi var nöjda med att sänka hela lokalens medelålder rejält! Spelade gjorde Emil Jensen och vi kände väl att man bara måste gå trots att det var mitt på dagen och man egentligen inte har tid bara för att man faktiskt blir lite lyckligare för varje gång man ser honom. Hur kan man inte bli lycklig åt någon som sjunger agnostiker-gospel i silverhängslen? Och så spelade han Så får du mig ändå igen såklart och jag blev fylld av allt mellan otrolig sorg och gränslös glädje samtidigt igen såklart eftersom det är en av de bästa låtarna som finns. såklart.

Kolla så fint det är på min vägg nu! Markus Krunegård sitter mitt emellan en The Used stencil och en liten pojke. Mänsklig värme är enligt mig ungefär som väntad. Absolut inte lika bra som Markusenvangeliet (det är svårt att topppa), inte riktigt lika bra som Prinsen av peking och Lev som en gris... men ett riktigt bra album lik så väl. Om ni ska lyssna på något, lyssna på Askan är den bästa jorden och Love of my life. På Spotify finns dessutom exklusivt den otroligt passande låten London. Markusmarkus, you're the love of my life.

Utbrast under hans spelning att just där, just då skulle man dö lycklig. Varje spelning med Markus är fantastisk just för att det är så fint och fult på samma gång. Det är en sådan vacker smuts att man inte kan låta bli att förlora sig i det.

Idag är det den 28 Mars och Markus Krunegård släpper Mänsklig Värme! Om två dagar ser jag honom på Folkets hus. Jag har förhandsbokat även denna skiva på vinyl sedan länge. Till min besvikelse löd mailet imorse "Försenad från leverantör". Med räds icket. När jag kom hem hittade jag ändå något i min brevlåda.

Hurra vad fin! Denna kommer göra sig så fantastiskt bra på i en av ramarna på min vägg. Dessutom fick jag nu även med alla deluxe-spår från skivan!

Och när man sedant vikt ut den en bit inser man att den där The Used-loggan i omslaget inte är en riktig del av det. Knytnäven är den riktiga bilden och loggan är en stencil!!

Just nu har jag påbörjat lyssningen av Mänsklig Värme och här hittills mer än nöjd. Den fantastiska musikvår som detta är har börjat! Nu väntar ännu mer fantastiska skivsläpp av bland annat Marilyn Manson, The Hives och Kent! Skål för vår!

Dagen är kommen. Vulnerable är här! och FYFAN VAD JÄVLA BRA!!

Det har gått 10 år sedan det självbetitlade debutalbumet och trots att The Used tydligt använder sig av nya stilar och experimenterar med ljud som aldrig tidigare lyckas de alltid hålla sig kvar i sina rötter. Det är ett perfekt exempel på ett band som alltid kommer att minnas var de kommer ifrån trots att de precis som alla andra hittar nya sound och förnyar sig. Hur till exempel The Used och dupstep kan gå ihop kommer jag aldrig att förstå, men det FUNKAR. Låten Shine låter nästan som en popdänga i både text, uppbyggnad och sound, men ändå inte alls! Jag är så imponerad hur de om och om igen lyckas bryta normerna. Jag kommer alltid att älska The Used. Alltid.

Nu går jag bara och väntar på att vinylen jag förhandsbokade för några veckor sedan ska trilla ner som ett brev på posten.

Favoritspår såhär långt:

• Kiss it goodbye
• Now that you're dead
• Hands and faces

 

Jaja gå och lyssna nu.

Pete Doherty kommer till Umeå Open!!! (Om han inte ställer in såklart). Till UMEÅ? Tur för mig att jag har biljett. Då ses vi där då.

Igår var det hemvändarkväll och annandagsfest på TC med Umeås elit. Okej inte riktigt men stadens bästa klubb - Ministeriet och stadens bästa liveband - Caotico var i alla fall på plats tillsammans med 1400 andra dansanta umebor. Ni kan kanske gissa att det var stört jävla bra, och att jag njöt som ett gud trots diverse blåmärken och ömma kroppsdelar. Och nu är Victor på väg hem med pizza såhär dagen efter. Jullovet regerar.

För en vecka sedan cyklade jag och Maja sammanlagt 3 mil för att se Caotico spela på Täfteåfestivalen.