The year of twothousandandnine

Nu är det årets sista dag. Då bjuder jag er på min årsresumé. Den skulle egentligen bara bestå av bilder och en mening per månad i princip, men ni vet hur lättpåverkad jag är när det gäller Agnes, och hon fick mig att skriva på riktigt. Om ni tycker att texten är dryg så tycker jag inte att ni ska whina utan titta på bilderna istället. Dock vill jag påpeka att mitt minne är absolut non-existing så jag kommer nästan bara ihåg saker som jag har bilder till, men varsågoda. År 2009 á la Olivia.

Januari
Jag började året med att haka på människor jag aldrig träffat förut och drog till Uppsala. Där bodde vi på hotel och gick på konvent. Uppcon:09 är en av de absolut mest minnesvärda händelserna det här året, och det blir självklart repris 2010. Januari inledde också något annat, nämligen Agnes. Vi gick på en himla massa rock tillsammans som tex. Amplified med Chemical Vocation och höga killar på golvet. Början av året var början på en himla massa bra saker.

Februari
Jag såg ut lite som nedan med väldigt kort pojkemofrisyr och tyckte nog att jag var rätt så cool, vilket jag troligtvis var också. Jag har ju en tendens att vara det om vi säger så. Om jag får sakna någon del av min emoperiod så saknar jag just den där. För just då var jag rockig och grym. Det tycker jag fortfarande. Vi fick också vår första häst. Jag tror att jag träffade den en gång. Silver Arrow hette han.

Mars
I Mars åkte jag ner på en intagninsintervju för gymnasieskolan Kulturama i Stockholm (som jag sedan också kom in på). När jag kom hem vände jag i dörren och for på Umeå Open. Många var där. Men mest av allt var nog The Hives där. Och jag har få gånger sett en så bra spelning som just den. Det är ju det de säger. The Hives ska vara ett av världens bästa liveband. Jag tror att jag är nästintill beredd att hålla med på den punkten. Fruktansvärt awesome.

April
Jag och Agnes gick och upptäckte Fristad, husen på ålidhem brann ner, jag hade långt och zebrarandigt hår för en kort stund, och jag fyllde 16 bast och fick min alldelens egna akustiska bas. Den är en av mina käraste ägodelar om ni ville veta det. Jag och Sanni startade också bloggen Snygga Meloner, och jag såg Johan Glans live.

Maj
Idol kom till stan. Självklart var vi där. Industri spelade i kön och vi åt läkerol (bakom oss står Peter Jihde i röd Fred Perry). Sedan åkte jag på prao i Lund och bodde hos farmor och farfar, direkt därifrån for jag till min faster i Stockholm och praoade på hotell tillsammans med Joakim. Jag har kommit fram till att jag varken ska bli läkare eller servitris. Sedan blev det Kulturnatta och Nordic Rock. Industri spelade på båda såklart. De låg i under det första halvåret helt enkelt. Sist men inte minst spelade jag, Anna, Sofia och John in vårat slutprojekt i Engelska. Filmen heter The Walk in Horror/The Walk-in closet, och den är minst sagt grym. Något av det bästa vi gjort tror jag.


Juni
Vi lämnade in våra datorer och slutade grundskolan. Därför har jag inte mycket till bilder från sommaren. Men vi hade en massa gängkvällar, vi hade avslutningsmiddag, och tillslut stod vi där, lite äldre utanför kyrkan. Alla grät utom Olivia och Sanni. Sedan träffade Sanni Loa och började gråta. Så jag stod där som en sten och tog farväl av den största delen av mitt liv. Det var stort, men ändå åh så litet. Livet hade för mycket kvar för mig för att det skulle vara sorgligt. Och i slutet av månaden stack jag och Anna ner till Borlänge. Det blev Peace and Love. Och det hör ni ju bara där att det var fantastiskt. Jag såg bla. en tvåtimmarskonsert med Håkan Hellström och insåg att det var det bästa jag någonsin upplevt. Bild 3 är från fototältet på festivalen.


Juli
Sedan blev det en sommar fylld av världsbästa brudar, en stockholmstripp, och sommarjobb i Skellefteå.

Augusti
Under i princip hela sommaren gick jag och irriterade mig på att jag hade valt helt fel linje. Midgård kändes som Olivia gånger ca tusen, men i Arena skulle jag aldrig passa in, och jag skulle få en bristfällig utbildning som hade ingenting att erbjuda. Sedan började jag, och blev placerad i AR1B. Jag tyckte att allting såg fruktansvärt mörkt ut. Istället hamnade jag i en klass som gör mig lycklig varje gång jag tänker på hur fin den faktiskt är.

September
Från September har jag i princip nästan inga bilder alls, men Agnes var söt i alla fall. Vi såg den Industri-spelning som också är den senaste, och nu har jag ungefär så mycket abstinens så att jag går av. Jag och Anton lekte japaner på hamnis, eller snarare så lekte jag japan och han lekte pedofil. Min syster bytte namn.

O -Det här går junte!! (jag är norrlänning jag vet).
V -Jag ska byta namn till Junte... För då går ALLTING! :D



Oktober
I Oktober fick jag ett mejl från Joel som tände hoppet om en studio. Därför taggade vi igång Intern Revolt och började ta oss själva på allvar. Grymt tycker jag. Snart har ni oss kanske på Spotify vad vet jag? Familjen var i Turkiet. Annars flöt livet på som vanligt med mycket rep och mycket film.

November
I November såg jag och Agnes världens bästa Lars Winnerbäck. Vi var också på verket och trängdes med ca 20 personer till Masshysteri och Florence Valentin. Det var stämningsfullt och härligt. Vi längtade oss till andra sidan scenkanten. Kameran fick bara följa med på den mest särskilda tillfällen. Hela hösten var fylld av en massa skräckfilmskvällar (kanske några andra genrer ibland) men de sista månaderna av året var det verkligen på högvarv. Ibland i stora högar av folk, men oftast med en enda Nils.


December
Jag fick en alldeles egen grupp på Facebook, Midgård hade Suit-up-day, det återstående av det som en gång var "Dream Team" hade reunion och repris på pepparkakshusbak, det blev muminhuset, allting var bara fruktansvärt grymt. Höstterminen gick så himla fort, och sedan mynnade den ut i ett jullov som har varit mycket Agnes, mycket film, mycket dygnande och mycket mycket bra.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag hela vårterminen gick runt och tyckte att året ditills hade varit värdelöst, men när jag tittar tillbaka så var det verkligen inte alls så. Höstterminen har varit exstas hela vägen både i huvudet och i verkligheten. Året har varit allt annat än meningslöst, allt annat än dåligt. Det har varit helt fantastiskt. Jag byggde upp min självkänsla rejält, och körde ett stilbyte. Nu kan jag bara dra en klyscha och tycka att allt som har hänt hittils har gjort mig till den otroligt awesome människa jag är idag. Så jag tackar bara för allt.

Året 2010 kommer med löften som en flytt till Haga, ännu en kusin (jag fick förövrigt en sådan i tisdags), en start på en rockkarriär, ännu ett Uppcon, och så mycket festivalmusik som det bara går att klämma in på ett år.

Vi säger tack och hej 2009 och TAGG SOM SATAN för 2010. GOTT NYTT ÅR!


your heart is an empty room

sådär, nu har sålt bort mina möbler. återigen kan man se den underbara (eh) gröna kanten längst ner på min vägg.
Jag har mycket golvyta att typ... dansa på framöver.


The magic of Voddler

Idag låg något väldigt oväntat i min inkorg. Nämligen en invite till Voddler (filmens spotify). Tror ni jag blev glad? Det blev jag! Det är fortfarande betatestning så det finns inte så många filmer, men helt klart ett bra utbud ändå. Dessutom finns den en massa musikdokumentärer som jag ska attackera. Tex. om Beatles, Sex Pistols, Elvis och Cash. Låter det inte underbart? Högkvalités streamning, äntligen. Nu drar vi filmmaraton hos mig då? Åh fawesome.


Life trips along

Agnes, agnes, agnes. Där är hon. Igår var vi på äventyr på ersboda. Idag tog vi stan. Jag har en pandaboll. Vi tog stonefacebilder. Sedan insåg jag att jag var ett mongo, så här får ni tre bilder på agnes istället. För hon är fawesome.


he didn't have a ticket

ibland säger agnes att jag bloggar dåligt, har ni märkt det? och ibland känner jag mig allt för intern. vad gör man då? ja vad gör man? jag vet ärligt inte, men när jag kommer på det är ni de första jag ska berätta det för. om ni vill kan ni få en bild på en julkula, men det är egentligen inte värt någonting. det är så himla mycket som egentligen inte betyder något. vad gör man åt sånt? jag tror att man byter attityd och lyssnar på en fin låt med en fin video&pete doherty och tittar på bilder i en fin blogg.

och ni vet väl precis som jag att det är alltid är "den som kom undan"? för så är det



I just set them up to knock them down

Jo vi har ju repat, och bara för att jag älskar agnes så jävla mycket ska jag publicera några svar sen sist. jag måste skapa en ny kategori för det här. annars blir det jävligt jobbigt i framtiden. och jag vet att ni tycker att det här är asintressant. pusshej. (hahah kul btw att jag satte samma rubrik som på det första agneskommentarerinlägget utan att veta om det, ja kul.)

- stor tumme upp!

JA!

- hahahahahahhhahahaha
HAAHHAHAHAHAHAH

- Intern Revolt is the sound of the future!
Dom anar inte hur sant det är! dom är nog synska.

Intern Revolt är ungefär allt

- TRE SAKER
1.nej jag är inte dum i huvudet
2.nej jag är inte dum i huvudet
3.han är dålig
Tack för mig!

1. jo 2. nej du är cp bara 3. nej. tack för mig!

- jag är estetare. tänkte bara säga det.
ps.och så är jag smart också.ds

du är estetare och får ingen utbildning. lycka till med livet.

- vilken livshistoria alltså!
btw.jag kaxar

mitt liv är legendariskt, och btw. din mamma

- Hejhejhejhej jag blir glad av denna video.
Hejhejhejhej det blir jag med<3

- inte för att vara pessimistisk men du är inte så bra på att uppdatera.
Det är jag visst, tyst nu

- jag tvivlar på att jag räknas till brudarna, men jag är vip så jag röstar ändå.
Rak!

Men agnes ffs. du är det one and only brud.

A spanner in the works of your mind

En dag som denna när man inte känner sig tillräckligt fin för att langa oredigerade bilder, och när man inte orkar göra någonting annat än att sitta hemma och dega. Då blir det såhär. Om det ser helt sjukt onaturligt ut att mitt ansikte är ca tusen gånger ljusare än min högra arm så kan ni väl hojta till. Tack och hej.


soclog

Tack vare världens finaste Mikaela har jag nu en soclog. Det är alltså en blogg kopplad till min bilddagbok, vilket jag tycker gör det hela ca tusen gånger smidigare, så snart borde ni kunna bevaka den här via bloglovin, om ni nu känner för det. Jag lägger väl oftast ut bilderna här också. Men vi ser väl hur det här blir. Jag tror att det blir megabra.

(förresten så tycker jag att ni ska klicka er in och titta lite på mikaelas bilder, för de har varit mycket inspiration för mig, och de är helt sjukt råbra. den senaste tillexempel, beundran.)


Have yourself a merry little christmas

Precis minuterna innan klockan slår över till julafton blev jag klar med granen. Hela familjen strejkade, och någon måste ju styra upp. Vad hade julen varit om det inte stått någon gran där på julafton? Nej precis. Tack och lov för mig.

GOD JUL!


såhär knasigt kan håret bli om man låter det vara uppsatt allt för länge

 


Because you were home

Agnes har en tendens att ofta klaga på att jag bloggar dåligt. Då ska jag blogga då... eh. Vad vill ni att jag ska blogga om egentligen?

igår.. såg jag och Nils Behind the mask som bara var konstig, och The Strangers som var så jävla jävla obehaglig. D

Den handlar om ett par som kommer hem en kväll till sin stuga utanför civilisationen. Någon knackar på dörren och frågar efter "Tamara". Efter det börjar mardrömmen. Paret blir terroriserade av 3 maskerade främlingar.

Efter det letade jag upp händelsen som The Strangers var inspirerad av.

Cabin 28 morden i Keddie
Det var en 14-årig flicka som sovit över hos grannen och på morgonen kommit hem och hittat sin mamma, bror och brors kompis bundna och knivhuggna till döds. Hela vardagsrummet var sönderslaget, och det fanns blod tom. i taket. I sovrummet satt tre av hennes bröder helt oskadda och omedvetna om det som hänt. Det sista barnet, systern, var försvunnen, och hennes lik hittades 3 år senare nedgrävt en mil därifrån. Stugorna i det här samhället stod med ett avstånd på ca 5 meter. Ändå hade ingen hört någonting natten innan. Det här brottet är fortfarande olöst.

Sjukt obehagligt helt enkelt. Jag får ångest av bara tanken. Egentligen ville jag väl komma fram till att ni ska se The Strangers. Det hade kunnat vara lite mer handling, men bra var den, och stämningen i hela filmen var sjukt obehaglig.


1337

greetingz n00bs. igår näiz @ st4n 14-21. rep ffs. men lawl ja å h4x0r-agnes typ lan hela natten ftw. omg vi e MOOOONSTEEEER irl. smakade piss imo m3n kicks azz 2 brain, n0 failzorz. vi = 1337 tbh. roflmao n1 v1ll v4r4 s0m 0ss. pwnd! v1 e sny66. k0ll4!

g2g g33kz.


Stopmotion


Fruktansvärt jättecoolt. Jag avgudar de här grabbarna.

Om texter

På kursen i Litterär gestaltning skriver vi dikter. Jag tycker att det är fint. Jag tycker att det är underbart med vackra texter. Problemet ligger i att jag inte kan skriva vackra texter. Jag kan inte sätta ord på känslor. Jag kan inte förmedla hur det är att ligga på marken under ett regn. Jag kan inte få fram det vackra i stunder. Om jag fick välja själv så skulle jag vilja skriva som Lina på wiretowire. Det skulle vara något. Då skulle ögonbryn höjas, då skulle huvuden vändas, då skulle folk kankse förstå vad jag verkligen menar. Men så är det inte. Istället kan jag bara vara tacksam för att jag får läsa de här texterna. För det är nog de finaste jag vet. Här är en av hennes senaste:

"Det var inte kärlek
Det var inte så att jag tänkte på dig, inte heller så att jag behövde dig.
Det var inte så att jag låg uppe varje natt och lyssnade på dina andetag
Inte så att jag kunde din rygg utantill, inte så att jag någonsin räknade antal kvadrat centimeter eller leverfläckar eller fingeravtryck.
Det var aldrig så.
Jag var inte heller kall, inte ensam, inte desperat, inte sinnesförvirrad, inte sjuk.
Det var bara det att det var september, precis när löven bildat mönster på gågatorna och mörkret börjat skapa illusioner om ångest. Det var bara det att det var september, ungefär när jag fyllde sjutton och började samla på tecken på liv istället för tecken på lycka.
Det var bara det att det var september.


Du vet, jag minns för mycket, kan hitta glömda ord, om jag letar noggrant. Om jag river bort alla visioner, om jag sliter bort alla förnekelser kan jag finna allt.
Och
Den som jag minns som dig hade alltid ett hjärta gömt under handleden.
Den som jag minns som dig var vild, galen, oförstörbar.
Den som jag minns som dig var inte som du, den som jag minns som dig var som jag var i september.


Och vi sa att det inte fanns någon mening, att livet var äckligt. (Söndrigt, trasigt, smutsigt) Och att det bara fanns två sätt att överleva. Att försvinna eller bli vi istället för två enskilda.
det var aldrig kärlek
Det var bara en sista utväg, till att låtsas leva.
Och vi tänkte. Om man springer så fort att man ramlar, om man håller så hårt att fingrarna går sönder, om man skriker så mycket att man tappar rösten. Kan man hitta något annat då?
Något som känns?
För det spelade ingen roll om det gjorde ont
Hjärtat kunde få slå sönder revbenen, bara det slog
Lungblåsorna kunde få explodera, bara de kände luften
Huden kunde få brinna, bara den inte var kall


Så vi slog oss själv sönder och samman
Skapade känslor som kändes
Och hjärtan som slog sönder
Och lungblåsor som exploderade
Och hud som brann
Men det var aldrig kärlek


Sen kom oktober och jag tröttnade på alla explosioner och att ständigt hålla handen under din handled. Att räkna slagen. Ja det blev oktober och vi slutade slå. Kände hjärtana läka och lungblåsorna bli hela och huden kalna.
Och du sa: Nu blir vi martyrer, nu fryser vi till is.
Och jag sa: men det är oktober nu.


(Men
Nu, nu är det
December
Och jag förstår om du inte minns
Hur jag sa att jag kunde hela din rygg utantill, varje kvadratcentimeter
Och jag förstår om du inte minns
Hur du vaknade av att jag låg med handen på din mun för att se till att du andades
Ja jag förstår om du inte minns
Hur jag sa "det här är nog kärlek", den där gången i september)"


another day like today

Jag orkar verkligen inte blogga om ingenting just nu. Så därför följer jag Juniors exempel och lägger upp en liten lista.

Dagens vill ha:
Intern Revolt
Dagens klädsel: Svart zipper-linne och tights

Dagens frisyr: Onödigt kort
Dagens händelse: chill med forsberg

Dagens låt: Alla dagars låt Toothpaste kisses - The Maccabees
Dagens planer: Fortsätta Ledger-projektet

Dagens saknad: Jag kanske inte direkt saknar min syster, men jag har inte sett till henne på hela dagen

Dagens dummaste: Att cykla ute på hal snö
Dagens sjuka: Plågade fötter

Dagens roligaste: Eddie Izzard (som förövrigt står på en scen i Göteborg just nu utan mig)

Dagens fundering: "Var ligger då egentligen Hagas största hus?" - detta ska Elin allt få visa mig någon dag

Dagens humör: Awesome
(Y)
Dagens ord: tomtebjörnar
Dagens borde-ha-gjort: Tränat
Dagens kommentar: Alla dagars kommentar "Det var inget"
Morgondagens planer: inhandla mormorklappar och utnyttja stans extra långa öppettider med Nils


All night long

Vaknade precis. Tror min kropp hatar mig lite nu. Hade fett ont och har fortfarande inte ätit riktig mat på 20 timmar. Vi dygnade i alla fall. Med vi så menar jag Maja, jag och Agnes. Junior och Erica gav upp redan vid 3. Det var mesigt. Den enda regeln jag nämnt innan var "lova en sak! ingen får sova i min säng". Tror ni inte dom sover i min säng? Maja drog hem och sov vid halv 8 tror jag. En timme senare tog jag och Agnes en morgonpromenad till henne, och själv somnade jag vid halv 10. Det har varit najs i alla fall. Tur att jullovslistan säger att jag måste göra om det här. Grattis till den och mig. Hejsvej.


When those blue snowflakes start falling




Jag går nog på den finaste skolan i hela vida världen. Vi har precis haft skolavslutning i sann Mingårdsanda. Dansarna dansade, musikarna spelade musik, och teatrarna spelade teater. Det var härligt och fint. Rektorn höll tal om att vi var töntar. Det var fint. Det kanske är uppenbart att den sista bilden inte är tagen av mig? Den är Majas. Jag har världens finaste klasskompisar också. Puss.


Gårdagens citat

- Dina kompisar var ju skönare än väntat
- Haha vadårå, vad hade du väntat dig?
- Nej jag tänkte att de skulle vara som du...


17/12


Brand new

Nya skor med kilklack. Det är Vagabond-replicas. Lika snygga, hälften så dyra. Fantastiskt.


You don't understand my point of view



Kladdkakans dag

Kladdkaka - bitar av vit choklad - smält vit choklad - nötter - florsocker - strössel - Sofia


Cause this could all go so wrong - But we're so happy


Idag slutade jag 11. Sedan gick jag och Junior på stan.
Jag har äntligen tagit tag i julklappsshoppandet,
och dessutom fått tillskott i garderoben
av den här fantastiska kavajen.
Ah jag tror att jag är kär igen.


Put the stars in our eyes

Stan var julig och mysig, och vi var där i snön.


so with toothpaste kisses and lines - I'll be your and you'll be...

Om ni bara ska höra en låt i era liv så ska det vara den här. Nu är det här inte samma version som finns på Spotify..
men båda är helt sjukt vackra, så snälla lyssna, och må lika bra som jag gör varje gång jag hör den.

Toothpaste kisses - Maccabees

Hej

agnes,:
Bara så du vet så kommentarstrejkar jag tills nästa "svara på agnes kommentarer" kommer!
tänkte bara meddela det.
MVH Agnes Blom Bringlöv


.................................................................................................

Hej Agnes
Bara så du vet så svarstrejkar jag tills nästa gång vi repar!
tänkte bara meddela det.
MVH Olivia Alm

And that's the way it's gonna be











Jag och Nils bestämde att idag är det INTE en degsöndag, så vi gick ut.
Fast vi insåg snabbt att det var iskallt ute, så vi gick tillbaka in och lirade Iron Maiden-låtar på bas istället.
Sedan degade vi med pandorna. Till vårat försvar vill jag säga.... att det är söndag.
Nils ville att jag skulle ta en bild på en pose och skriva "Vad hände?" under, dock blev den bilden aldrig av.
Men jag kan skriva "Vad hände?" under den här bilden istället.














Vad hände?

Little to next to nothing to talk about

Äntligen är min nya kompaktkamera här!

och idag bakar vi lussebullar så här är den första bilden från kameran


All I want for christmas


I get by with a little help from my friends

Vi har gjort världens finaste muminhus! Tänkte bara säga det. Fler bilder och annat mysigt imorgon.

Det jag gillar mest med mina polers är att de är awesome. True story.

(Lovisa också btw, hon var dock fast besluten att inte vara med på bild).


They will not control us, we will be victorious


Seriously Ted suit up!

SUIT-UP DAY!

Så jävla najs att bara få gå runt och steka hela dagen. Här är några bilder från Amanda!

Lite roligt tycker jag att det är att jag och Oscar ser lika efterblivna ut på bilden nedan. Jag fnissade åt det en stund. Sen kom jag på att det inte är roligt att vara efterbliven. Då blev jag lite ledsen, men man kan inte alltid vara charmig. It was LEGENDARY! True story.

och sen tänkte jag bara säga hur mycket jag älskar den här bilden. ja den är härlig.


I cut his hair myself one night

Nu har brudarna lovat att rösta om jag lägger ut en bild på mig i snelugg och en med rak. Det var svårt men jag lyckades. Dock är tanken att jag ska ha en helt spikrak lugg om jag ska ha så, vilket jag aldrig har haft förut så den högra är lite... ojämn om vi säger så. MEN WHATEVER, tyck nu. Vad passar bäst?


DIN MAMMA!


AWESOMENESS

Jag sitter här i kostym och känner mig allmänt stekig actually. Idag provade jag spikmatta för första gången. Sjukt läskigt var det i början, men sen somnade jag till och med. Åh det var najs. Medans så var mormor och mamma uppe på sjukhuset. Kul att någon frågade om jag ville med? Nej men det förstås jag kanske skulle ha rubbat atmosfären. Jag ska strejkåka dit själv någon dag. När han mår bättre kanske. Nu taggar jag imorgon, suit up! Ska jag förresten nämna att det var min (och lite agnes höhö) idé? Vi skrev det på den där idéspruta-lappen och lämnade in till elevrådet. Tror ni vi fick någon ära för det? Nej minsann inte. Men det kommer bli fett awesome ändå. Because Barney says so.


The only thing that's real

Nu sitter jag hos mormor. Morfar ligger med respirator på sjukhuset. Jag funderar på att fara dit imorgon, men jag har inte bestämt någonting. Jag ska sova här i några dagar iaf. Det blir nog bra det här. Det blir bra.
Jag ska nog inte blogga mer idag.

Här sitter Olivia och säger Hej!
fast hon säger nog inte Hej! så mycket som hon säger mmm.......
men hon menar Hej! så .. Hej!


Oh, come closer, show me better times, I believe you took the best of me



Om jag fick ta tillbaka en enda upplevelse i mitt liv. Då skulle jag behöva tänka längre på det än jag gjort nu, men en stark kanditat vet ni vad det är? Lovund. Det säger jag kanske ofta? Jag vet inte, men det är sant i alla fall.

Vi bråkade som 5åringar, vi käkade nutella tills vi mådde illa, folk slängde sig från loftet, vi klättrade i berg, jag och anna var lika fula, zackerud spelade gitarr, daniel och jag förlovade oss, john trampade ner i toan, hela deras stuga var full av spya, joakim och fredrika åt pannkakor med pubis, vi fick fågelbajs i håret, vi jagade humlor, vi pratade med norska barn, anna bitchslapade lindvall, jag har sällan varit så skabbig, och det har sällan varit så underbart att finnas till. Jag trodde att jag kände min klass innan Lovund, det gjorde jag inte.


If I only just begin to understand it that's because everytime I start to change my mind again, it gets me back to where I was







Ni ska få höra om en övning jag gjorde i en bok av Mia Törnblom för kanske ett halvår sedan. Den gick helt enkelt ut på att man skulle skriva ner hur man skulle leva sin sista tid om man visste att man bara hade en månad kvar. Tänk på det ett tag. Jag skrev ner en massa saker. Saker som att resa och se alla konserter i världen och.. ja sådant. Men också saker som att bara vara jävligt glad hela tiden och sluta haka upp mig på småsaker nivet. Sedan kom det där jävla uppenbara: Folk tror att man behöver vänta till dödsdomen kommer för att göra det mesta av livet. Varför inte bara leva så precis exakt just nu?

Sedan dess har jag lärt mig att.. ja vad? Att inställningen fan är allt. Förut tyckte jag att det där var bullshit. Min inställning kan inte påverka hur andra behandlar mig. Men jo! Det är ju precis det. Precis det som den kan, och gör. Jag är så jävla less på folk som inte försöker när det tar emot. Hur värt det att inte ens försöka? Nej just det. Det tar emot för alla någon gång. SÅ JÄVLA LESS, jag är så less på folk som säger att livet suger och att det inte går att göra något åt saken. För det är bullshit, så lägg ner.

Just nu sitter jag och tänker på att det är mörkt överallt runt omkring. Jag är fruktansvärt jävla mörkrädd. Visste ni det? Att jag är så jävla rädd för mörkret som ett litet småbarn. Men just nu så är det ganska okej. Det är ganska okej att vara jag, och det är ganska okej att sitta här i mörkret och bara må bra.

Jag tänker mycket, och tänker trappa ner på det. Jag ska sluta vela. Och jag vet att en del inte gillar när jag skriver mycket text, men jag vet också att det finns de som gör det. Och jag vet att jag känner det som mycket värdare när jag skrivit något som jag verkligen menar något med, och det gör jag nog nu.
Det jag egentligen vill komma fram till är att: jag älskar livet punkt

Suit up!

Taggar ni lika mycket som jag taggar? För jag taggar jättemycket!!

Åh vad jag älskar Midgård. Ledend..wait for it....Dary.


Olivia är cool :)

Jag tänkte bara förespråka mig själv. Agnes har skapat världens bästa grupp på facebook. Gå med nu vetja!


"Jag måste få vara mitt eget otäcka jag - Jag tänkter inte göra mig till"



Agnes tycker att jag är dålig på att uppdatera. Jag kan påpeka för dig att du har tappat greppet om kommentarerna också, så sluta kasta sten i glashus. Just nu sitter jag och finslipar min redovisning. När jag läser upp den kommer jag som in i rytmen av att sitta och prata med mig själv. Tänk er det. Det är ganska läskigt. Jag hoppas att ni inte tror att jag är ett psykfall som gör sådant, för det är ganska vanligt. Förra veckan sjöng jag en sång om röbetssallad när jag var ensam hemma. Jag ogillar när det är tyst, that's all. Men Agnes.. vad är meningen med att jag uppdaterar när jag inte har något vettigt att säga? Nej just det. Det gör bara allt ännu sämre. Nu kommer folk tro att min blogg är dålig. Det är den ju inte. Den är lika awesome som jag.

Imorgon ska jag stå och snacka i 7 minuter om min älsklingförfattare of all time Stephen King, och världens bästa film Secret Window. Det kommer bli awesome. Bara så ni vet. (Egentligen sa jag bara det för att få lägga in en bild i det här inlägget).


Riktig svenska vs. bajs

Gör mig stolt nu. Vi har rätt och vi vet det. Vi är inte buschbarn.



WHITE? Christmas...

Idag är det December nummer 1. Ett juligt fönster. Ingen snö. Mörker. Jag ville bara säga... det. Jag spelar julmusik, Viktoria försöker dränka den med typ RNB? eller vad satan hon lyssnar på för bajs. Tur att mina högtalare är tusen gången bättre än hennes :).