Igår fyllde Maja 19 så vi åkte dit och blev bjudna på vegetarisk lasagne och något de kallar Better than sex cake.

Tittade lite i en bok med album man tydligen MÅSTE höra. Ska sätta mig in i Beck om jag förstått det rätt.

Och spelade Alias som kanske är världens bästa spel.

I fredags hade vi den sedan långt tillbaka planerade Harry Potter-festen hemma hos Amanda med resten av rollspelsgänget (obs! vi är inget rollspelsgäng på riktigt). Såhär såg det ut när vi klev in i stora salen som hade ett bord fyllt av med ckoladgrodor, pumpapastejer, bertie botts bönor, diverse tårtor m.m.

Maja som Professor Trelawney.

Och så bryggde vi vår egen honungsöl (som bestod av varken honung eller öl, men gott vare).

Team Slytherin med Draco Malfoy och Pansy Parkinson.

och mer än så blev det inte från mitt håll eftersom min kamera lever lite sitt egna liv, men jag lånade i alla fall en gruppbild av Amanda för att visa hur fina alla andra också var.

OCH jag såg mitt första norrsken någonsin! Magisk kväll helt enkelt.

Har några inlägg på g, men vi börjar lite smått såhär med några små saker om den riktiga Olivia:

På återseende.

Såja. I tisdags efter att ha suttit och tittat på min blogg om och om igen fick jag ett infall och tänkte lite som Chris Miles: "Fuck it". Så jag plockade upp telefonen och ringde Attityd. 3 timmar senare såg jag ut som ovan.

I övrigt har det varit PA100-vecka (=jobba hemma med rapporten=nemas lektioner) och iag nkvarterade mig hos Victor. Pluggade medan han var i skolan, men fick väl inte riktigt lika mycket gjort som jag önskat. Jobbade, jobbade, jobbade i helgen och nu ska jag plugga, plugga, plugga. Mina fingrar börjar bli extremt trasiga vid det här laget.

"Jag ska..."

Igår kväll landade AR3Bs egen italienare Gaia på Umeå flygplats igen. Efter över ett halvår av frånvaro kommer hon och hälsar på i 5 dagar. Vi var 15 stycken som stod med skyltar som Oscar gjort och välkomnade henne tillbaka. Det blev många kramar och minst lika många tårar.

Jag ska sluta blogga dåligt. Under dagarna har jag varit på cocktailparty, spelat laserdome på alla hjärtans dag, och läst poesi på en cafékväll min klass anordnade. Så för att blogga något och för att jag fick iaf en förfrågan om det så tänkte jag lägga upp en av dikterna jag läste. Jag var så himla nervös, särskilt med denna eftersom den ligger så himla nära mig, men jag har också alltid tyckt att dikter gör sig bättre skriftligt än muntligt. Nu kör vi.

"Hej,

Du och jag blir dödsbädden sa dom

Och jag är på gränsen till katastrof

Don’t push me cause I’m close to the edge

Men hur ska jag bli hel igen om jag aldrig får gå sönder?

Hej,

Jag tänkte att jag nog ändå dör till slut

För DET är i alla fall lika rättvist orättvist för alla

Så jag tänkte bara passa på

Medan jag fortfarande lever

Att säga

Hej,

Jag vill inte verka klängig eller så

Men jag tror att jag behöver dig

Jag har räknat ut vår funktion och

Du och jag är inte lika med död

Vi är lika med liv

För minus minus kommer alltid att bli plus"

Idag vaknade jag 9:30. Ni måste förstå att i min värld är det helt sjuk tidigt för att vara en ledig dag. Stiger i vanliga fall ALDRIG upp före 12. Så idag blev det riktig frukost med familjen för första gången på typ flera år. Frukost måste ju vara den bästa måltiden på hela dagen.

Ska utnyttja denna söndag till fullo. Är så fantastiskt nöjd över att inte ha sovit bort den. Sedan blir det en tur till Ersboda för att fira Victor som fyller 19 idag!

Ha en fet söndag!

Gör väl vad alla andra gör när de är ensamma, men dansar, sjunger, pratar med mig själv. Sådana grejer.

2. Vilken sorts person attraherar dig?

Någon som är rolig, smart, kreativ... och snygg. Jag är EXTREMT ytlig, på det naturliga planet. Bryr mig inte jättemycket om kläder och smink osv. men har svårt för människor med fula ansikten. Har inte direkt några särskilda kriterier på vad som är "snyggt" i någons utseende heller. Symmetri kanske hahah. Nej jag vet inte. Men ett stort, vackert leende är bra.

- När någon tar en för givet. Hatar att bli tagen för givet.

- Folk som tror att människor kan ha olika värde. Typ rasister, homofober etc. Känns konstigt att skriva i samma punkt som man klagar på folk, men det är ju olika saker att störa sig på egenskaper och att värdera människor olika generellt.

- När folk inte hör av sig. Hör väl till lite att bli tagen för givet, men det gör mig jättearg. Särskilt när man har "kanske"-planer, och den andra gör nya, fasta planer utan att säga till att de blivit upptagna. Det är elakt.

- Dubbelmoral. Hatar dubbelmoral och är dubbelmoral. Dubbelmoraliskt.

- Oresonlighet. När det inte går att argumentera med folk för att de är close minded och inte vågar bli ifrågasatta eller ser en möjlighet i att lyssna till andras åsikter.

5. Något som du oroar dig för konstant.

Vad andra tycker om mig. Försöker att leva livet ändå och bara göra, men den där gnagande känslan sitter alltid i bakhuvudet. Tror nästan att jag skulle klara mig så mycket bättre om ingen annan fanns. (In contradiction till att jag är rädd för ensamhet, hurra).

6. När fick du din senaste kyss?

Beror väl på hur strängt man räknar vad en kyss är, men i eftermiddags säger vi. Annars är det ikväll. Ni lär väl läsa detta efter att det har hänt ändå så.

Tycker att måttlighet är bra. Ungefär det tycker jag. Tycker i allmänhet att folk får göra vad de vill, men det är ju lite trevligare om man kan hantera det också.

8. Finns det något du vill säga till ett ex?

Nja alltså jag önskar att vi kunde ha en casual chat någon gång för han verkar trevlig, dock töntig som verkar tycka att det är pinsamt/jobbigt att prata med mig nykter fast det var på mellanstadiet vi var "ihop".... lol.

 

9. Vad är det bästa som hänt dig denna vecka?

Några av föreläsningarna på Umeå universitet. För första gången känns det som att jag vet vad jag vill göra med mitt liv.

10. 3 Saker som gör dig rädd

- Ensamhet.

- Att fastna i ingentinget. Att det liksom inte blir något av mig och så sitter jag där om 40 år och ångrar att jag aldrig levde. Den tanken gör mig jätterädd.

Jane Elliott har flera gånger genom årtionden utfört ett experiment där blåögda under några timmar får utsättas för diskriminering pga. deras ögonfärg. Detta gjorde hon som en motreaktion främst mot rasism, men också annan form av diskriminering, efter Martin Luther King Jrs död. Denna video är på några collegestudenter i USA från början av 2000-talet, och detta är briljant mina vänner. Alla borde se detta. Tyck inte att det är långt och tråkigt. Det är viktigt. Om jag inte kan övertyga er kanske dessa gifar på Jane kan det istället. Fruktansvärt bra kvinna det där.

Jag kan inte sova. Det är för varmt och det är för kallt. Jag är hungrig och jag mår illa. Jag har ont överallt och blir yr när jag rör på mig. "Jag känner mig inte sjuk. Det gör bara ont.", sa jag igår. Idag tog jag tempen för säkerhetsskull. 38,4 celsiusgrader. Två dagar har gått nu av denna brutala sjukdom. Nej det blev alltså ingen bio i måndags. Istället har jag legat hemma i min säng och tyckt synd om mig själv, ätit några smörgåsrån, och sprungit tusen vändor till toaletten för att låta dem komma upp samma väg igen. Ja, jag vet att ni gärna läser om mitt kräk. Värst av allt är att jag känner mig så himla ensam. Timme efter timme ensam i min säng som är både för varm och för kall.

Igår kämpade jag mig till skolan trots illamåendet för att jag och Elin bokat PA100-möte. Lika arg som illamående blev jag när det visade sig att läraren inte hade tid för oss. Tycker det är oerhört respektlöst att behandla människor så. Som att deras tid är mycket dyrbarare än din. På vårdcentralen och hos tandläkaren gör man likadant. Alla är väl människor ändå. Jag gör också så ibland. Dubbelmoralens drottning är vad jag är. Som dubbelmoral till att jag hatar dubbelmoral. "Du ser ut att vara ond på mig Olivia", sa hon. "Nej", svarade jag. "Jag mår bara inte så bra". Sedan störtade jag ut ur rummet och in på skoltoaletten. Någon gång kommenterade någon på min blogg att jag var äcklig som spytt på diverse ställen. Bara att bocka av Midgårdsskolan då också. Äckel-Olivia.

Victor kom förbi några timmar och sov med mig idag i alla fall. Om han var här nu skulle jag nog kunna sova ändå. Det gör liksom ingenting om ingen säger något eller ens rör sig. Bara den där tryggheten i att någon annan också andas inte ens en nanomillimeter från en själv gör allt så mycket bättre. Victor är jag för övrigt så himla glad åt, och skulle kunna skriva långa memoarer om allt som är bra med honom. Det hör som till att man ska räkna upp och stoltsera med allt som är fint med den man älskar, men vet ni vad? Det är inte bara för att jag har svårt för sådana som vill kasta sin äckliga lycka i allas ansikten hela tiden, trots att jag själv är ganska uppmärksamhetskrävande, som jag inte gör sådant. Det beror egentligen på att allt det där han är och gör för att han älskar mig är menat för just mig och är bara bara mitt. På det sättet har jag aldrig förstått mig på polygami. Jag är för egocentrisk för det.

På tal om uppmärksamhet förresten. Jag har alltid tyckt att det är fult, och du håller mest troligt med mig. För visst är det äckligt att vilja få uppskattning för det man gör? Och vara stolt över sina prestationer? Attention whore. Roligt hur ett engelskt uttryck kan vara så typsikt svenskt. Uppmärksamhetskrävande, vilken ful egenskap. Att inte vilja vara osynlig.

Något som däremot är fult är den självömkan jag känner nu. Här sitter jag och (som Magnus Betnér och Elton Persson skulle sagt) "låtsas att jag bryr mig med Aftonblads-sympati". Följer hemlösas twitterkonton för att boosta mitt eget samvete samtidigt som jag tycker hemskt synd om mig själv för att jag är magsjuk och inte ens orkar kämpa mig fram till att ta ett glas vatten själv. Kämparglöden har dött ut hos den bekväma nutida medelsvensson. För jag hade nog inte klarat detta utan min mamma. Hade svultit och dött. Fick nästan självmordstankar igår. Efter en dag. Av en magsjuka. Mamma vet precis vad jag vill ha utan att jag vet det själv och kommer med små tallrikar med fint uppskuren mat som hon tror jag kan klara att behålla. Jag försöker föreställa mig hur det ska gå om jag någonsin flyttar härifrån. Jag kanske måste skjuta på de planerna och bo här tills jag är 65. För hur annars ska man överleva i den verkliga världen? Jag är fortfarande liten och ynklig.

Det blev långt det här, och mest bara nonsens, men jag blev inspirerad av en sorts körnika på en tumblr jag snubblade över som också var lång och full av nonsens. Jag tycker om att skriva. Jag tänkte att det kanske hjälper kickstarta igång sömnen, eller fördriva tiden tills den kommer av sig själv. 04:33 säger klockan. Herregud. Jag tror jag publicerar detta imorgon istället. För det är trots allt fler vakna på dagen än halv fem på morgonen och jag vill ju att så många som möjligt ska upptäcka mitt blogginlägg. Attention whore som jag är. Nu kanske jag ska kunna sova.