Jag ska sluta blogga dåligt. Under dagarna har jag varit på cocktailparty, spelat laserdome på alla hjärtans dag, och läst poesi på en cafékväll min klass anordnade. Så för att blogga något och för att jag fick iaf en förfrågan om det så tänkte jag lägga upp en av dikterna jag läste. Jag var så himla nervös, särskilt med denna eftersom den ligger så himla nära mig, men jag har också alltid tyckt att dikter gör sig bättre skriftligt än muntligt. Nu kör vi.

"Hej,

Du och jag blir dödsbädden sa dom

Och jag är på gränsen till katastrof

Don’t push me cause I’m close to the edge

Men hur ska jag bli hel igen om jag aldrig får gå sönder?

Hej,

Jag tänkte att jag nog ändå dör till slut

För DET är i alla fall lika rättvist orättvist för alla

Så jag tänkte bara passa på

Medan jag fortfarande lever

Att säga

Hej,

Jag vill inte verka klängig eller så

Men jag tror att jag behöver dig

Jag har räknat ut vår funktion och

Du och jag är inte lika med död

Vi är lika med liv

För minus minus kommer alltid att bli plus"