Jag kan inte sova. Det är för varmt och det är för kallt. Jag är hungrig och jag mår illa. Jag har ont överallt och blir yr när jag rör på mig. "Jag känner mig inte sjuk. Det gör bara ont.", sa jag igår. Idag tog jag tempen för säkerhetsskull. 38,4 celsiusgrader. Två dagar har gått nu av denna brutala sjukdom. Nej det blev alltså ingen bio i måndags. Istället har jag legat hemma i min säng och tyckt synd om mig själv, ätit några smörgåsrån, och sprungit tusen vändor till toaletten för att låta dem komma upp samma väg igen. Ja, jag vet att ni gärna läser om mitt kräk. Värst av allt är att jag känner mig så himla ensam. Timme efter timme ensam i min säng som är både för varm och för kall.

Igår kämpade jag mig till skolan trots illamåendet för att jag och Elin bokat PA100-möte. Lika arg som illamående blev jag när det visade sig att läraren inte hade tid för oss. Tycker det är oerhört respektlöst att behandla människor så. Som att deras tid är mycket dyrbarare än din. På vårdcentralen och hos tandläkaren gör man likadant. Alla är väl människor ändå. Jag gör också så ibland. Dubbelmoralens drottning är vad jag är. Som dubbelmoral till att jag hatar dubbelmoral. "Du ser ut att vara ond på mig Olivia", sa hon. "Nej", svarade jag. "Jag mår bara inte så bra". Sedan störtade jag ut ur rummet och in på skoltoaletten. Någon gång kommenterade någon på min blogg att jag var äcklig som spytt på diverse ställen. Bara att bocka av Midgårdsskolan då också. Äckel-Olivia.

Victor kom förbi några timmar och sov med mig idag i alla fall. Om han var här nu skulle jag nog kunna sova ändå. Det gör liksom ingenting om ingen säger något eller ens rör sig. Bara den där tryggheten i att någon annan också andas inte ens en nanomillimeter från en själv gör allt så mycket bättre. Victor är jag för övrigt så himla glad åt, och skulle kunna skriva långa memoarer om allt som är bra med honom. Det hör som till att man ska räkna upp och stoltsera med allt som är fint med den man älskar, men vet ni vad? Det är inte bara för att jag har svårt för sådana som vill kasta sin äckliga lycka i allas ansikten hela tiden, trots att jag själv är ganska uppmärksamhetskrävande, som jag inte gör sådant. Det beror egentligen på att allt det där han är och gör för att han älskar mig är menat för just mig och är bara bara mitt. På det sättet har jag aldrig förstått mig på polygami. Jag är för egocentrisk för det.

På tal om uppmärksamhet förresten. Jag har alltid tyckt att det är fult, och du håller mest troligt med mig. För visst är det äckligt att vilja få uppskattning för det man gör? Och vara stolt över sina prestationer? Attention whore. Roligt hur ett engelskt uttryck kan vara så typsikt svenskt. Uppmärksamhetskrävande, vilken ful egenskap. Att inte vilja vara osynlig.

Något som däremot är fult är den självömkan jag känner nu. Här sitter jag och (som Magnus Betnér och Elton Persson skulle sagt) "låtsas att jag bryr mig med Aftonblads-sympati". Följer hemlösas twitterkonton för att boosta mitt eget samvete samtidigt som jag tycker hemskt synd om mig själv för att jag är magsjuk och inte ens orkar kämpa mig fram till att ta ett glas vatten själv. Kämparglöden har dött ut hos den bekväma nutida medelsvensson. För jag hade nog inte klarat detta utan min mamma. Hade svultit och dött. Fick nästan självmordstankar igår. Efter en dag. Av en magsjuka. Mamma vet precis vad jag vill ha utan att jag vet det själv och kommer med små tallrikar med fint uppskuren mat som hon tror jag kan klara att behålla. Jag försöker föreställa mig hur det ska gå om jag någonsin flyttar härifrån. Jag kanske måste skjuta på de planerna och bo här tills jag är 65. För hur annars ska man överleva i den verkliga världen? Jag är fortfarande liten och ynklig.

Det blev långt det här, och mest bara nonsens, men jag blev inspirerad av en sorts körnika på en tumblr jag snubblade över som också var lång och full av nonsens. Jag tycker om att skriva. Jag tänkte att det kanske hjälper kickstarta igång sömnen, eller fördriva tiden tills den kommer av sig själv. 04:33 säger klockan. Herregud. Jag tror jag publicerar detta imorgon istället. För det är trots allt fler vakna på dagen än halv fem på morgonen och jag vill ju att så många som möjligt ska upptäcka mitt blogginlägg. Attention whore som jag är. Nu kanske jag ska kunna sova.