Om mig
Flicka, 161cm, född 1993, koreanskt, finskt och svenskt påbrå. I någon vecka hette jag Viktoria, men mitt fullständiga namn är numera Eva Olivia Viktoria Alm. Att Olivia har namnsdag på min födelsedag, 15 April, har ingenting med namnvalet att göra påstår mina föräldrar. Andra möjliga kandidater var My eller Kim, men båda blev ratade för att de var för korta. Hade jag varit kille hade jag fått heta Nils.
Jag är en tankspridd, cynisk, 21-åring som fascineras av språk och schizofreni, älskar kycklingrullar, men avskyr kroppsbehåring, tandkräm som inte är vit, knivar, sågar nålar, skärvor, yxor... you get the drift (kallas förövrigt för aichmofobi). Världens bästa film någonsin är antingen Clockwork Orange eller Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain, V för Vendetta, Django Unchained eller kanske Edward Scissorhands... eller något annat mästerverk, det är omöjligt att välja. Jag älskar musik och det jag lyssnar på för tillfället går alltid att hitta HÄR. Jag älskar också att resa och i framtiden ska jag hinna ut och se så mycket av världen som bara är möjligt. Min sämsta egenskap är att jag ljuger väldigt ofta, om ganska oväsentliga saker i och för sig, men ofta och helt omotiverat.
Mina favoritbloggar är Sgt. Salt, Amanda Berglund och Olof Grind's smågrus/diamanter.
Jag tycker om saker som festivaler, fik med halvdassig belysning, skinnjackor, skyskrapor, fotografier, skräckfilmer, det mesta med 70-talet, kreativitet, platinablondt hår, hallon, longboards, basgångar, taktoppar och en massa massa annat.
Och en blandning av allt det här är vad som dyker upp på min blogg.
ain't you supposed to come and take away these blues?
En blixt i tidig julklapp. Då den inbyggda i kameran är trasig känns det bra att äntligen kunna använda den överhuvudtaget i vintermörkret. Jag vet inte riktigt vad jag ska fota direkt men det känns ändå bra att det faktiskt dyker upp något på displayen.
skins
nu är det jul igen
Hitta Joppe!
och så vandrar du tyst i tjugo minusgrader genom en stad som dött för länge sen.
Got a photograph dream on the getaway mile
There ain't no reason things are this way, it's how they always been and they intend to stay
Oldie feat. Oscar
FARS DAG
Jag älskar dig pappa ♥
Well the least I can do is try, I want you to think your satisfied - Oh let me satisfy you
I övrigt har vi varit lediga idag, vilket innebär väldigt lite sömn inatt utan istället häng med Nils, och på dagen långfika med Oscar och sedan min syster bland annat, trots att jag borde pluggat. Psykologiprov imorgon. Blir lite sömn inatt också kan jag tänka, men är man ledig så är man.
For all the friends you've not yet met, some will die for you I bet
Sedan jag kom tillbaka från norr har det varit... fint att vara hemma. Det snurrar inte längre. Men det var länge sedan jag höll i min kamera. Jag tror att det är vintern som gör det. Måste göra något åt det. Leta efter vintersol, låna studion, någonting. Skulle nog helst vilja svänga förbi England en stund, med röda telefonkiosker och gamla stenhus. Hela veckan har jag varit lite besatt av Dirty Pretty Things. England är fint tror jag även om jag aldrig fått se det med egna ögon. Och även om jag stör mig på mycket, så känns dagarna för långa för att det inte ska hinna vända, trots att dagarna i verkligeheten blivit kortare. Så har det varit. Jag tror inte man kan stänga av hjärnan direkt, men ibland fungerar paus ganska bra som substitut. Jag kan stanna här ett tag.
I don't see myself when I look in your eyes
Jag har precis kommit hem till pappas lägenhet från arbetsdag 1 för det här lovet. Fast i Skellefteå. Jag har så tråkigt redan så jag kan dö. Inte för att jag inte kan underhålla mig själv ens i 30 minuter utan mest för att jag vet att den här oändligheten inte kommer ta slut. Förra gången jag var fast här var ju Petter med. Nemas problemas alltså. Nu är jag helt solo. Jag saknar mitt liv lite, men så är det väl, ibland måste man sälja sin själ för att överleva. Jag tror dock inte att det här är ett exempel på det. Jag skulle överlevt ändå. Ryck upp, bit ihop, tugga grus.
Det blev aska av mig men visst exploderade vi fint, eller hur?
And we'll die in the class we were born, but that's a class of our own my love
Flyter ihop till ett enda stort psykedeliskt mönster typ LSD
Jag känner mig lite såhär. Det är så himla mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Jag har grubblat väldigt mycket idag. Jag kommer inte fram till så mycket faktiskt, men det gör inte så mycket. Det är lite jobbigt att vara så full av tankar bara. Jag klarar inte av att vara kreativ/produktiv/aktiv/fiktiv/kollektiv/perspektiv/direktiv eller något annat ktiv när det finns så mycket ivägen redan. Det blir inga foton, det blir inget plugg, det blir inte så mycket alls faktiskt. Måste kanske bort en stund, måste kanske hitta något nytt att lägga min tid på, måste göra något annorlunda. Måste kankse bara prata av mig lite. Tömma systemet. Jag vet inte, men nu måste jag sova.
(Nu kan ni få räkna hur mågna gånger jag använde "mycket" i det där stycket.)
The world is so wrong, and so happy Christmas
Där gick jag i snön och kände mig sentimental så passerade jag ett hus som såg ut såhär. Som på beställning blandade min mobil fram låten Happy Christmas (War is over). Det kändes sorgligt på något vis, sorgligt men fint. Idag har jag nämligen också funderat lite över hur många människor som dör i sekunden. Tydligen dör det någon varannan sekund fick jag höra. Jag brukar alltid säga att vintern är så hemsk att jag hellre hoppar över julen helt för att få slippa kylan, men det här huset övertygade mig lite lite att julen kan vara ganska fin ändå, även om det stannar hjärtan då också.
Det blev väldigt djupt och osammanhängande nu, men jag är lite så ibland. Jag ska lämna er och räkna lite matte, imorgon blir det prov. Jag är stressad. Om jag bara kunde förstå mig på hur tusan miniräknaren fungerar.
Min syster
lördagspolaroider
bland annat
