Realtid

Hade en dröm igårnatt att jag realtidsbloggade, så jag klev upp och tänkte att jag skulle försöka mig på det igen för första gången på länge. Här började min dag med att jag klev upp tidigt och tog mig tid att koka kaffe tills jag insåg att vi inte hade mjölk hemma. Blev frustrerad men drack ändå.
 
Och så mötte jag upp Maja och Agnes på stan. Agnes provae skor och jag fyndade en bra burk och en kjol för totalt 50:-. 
 
Sen tog vi en långjävla och bra fika och bestämde oss för att gå på bio på kvällen. Det skulle ses Känn ingen sorg och jag hade egentligen tackat nej till att följa med men hade lite för trevligt för att kunna säga tack och adjö. Detta resulterade att jag for hem, vände i dörren för att storhandla och sedan vände i dörren igen tillbaka till stan. = ingen tid realtidsbloggning. 
 
Om filmen i sig kan jag säga att jag hade låga förväntningar och trots det blev besviken. Hade förväntat mig att en Håkan-film skulle vara full av eufori, lycka och feel good-vibe, men det var mest frustration och ångest. (Trots att jag vet att många av hans texter är lite sorgliga så är det inte sorg jag får ut av Håkans musik utan känslan av frihet, möjlighet). Musiken var bra såklart men det kändes lite "rushed", som om de försökt trycka in så många låtar som möjligt på två timmar och insåg att man bara kan spela 2 rader/ca 30 sekunder per låt, och alla "dolda" låttitlar gjorde det hela lite töntigt och onaturligt. Lyssnar hellre till riktiga Håkan-låtar hemma i vardagsrummet om vi säger så. Dessutom känns det så overkligt när de proppar på låtar som vi vet att Håkan Hellström skrivit på fiktiva människor. "Där är ju Lisbet som gjort den där låten 'sluta drömma om det juva livet...'" Nej, för den har Håkan gjort. Om vi tar exemplet I rymden finns inga känslor (eller vilken film som helst egentligen) så tror en del av mig på att Simon sitter i sin tunna någonstans där ute. Jag tror inte på Känn ingen sorg eftersom hela deras liv utspelas i ett fiktivt Sverige. Det blir lite fantasy någonstans. Det krockar med min verklighet.
 
Gud va pessi jag blev nu men jag tyckte inte om denna film. Det är min dom.
 
Och nu tänkte jag slå ett slag för realtidsbloggningen trots att denna frukost redan är uppäten. Detta i samband med senaste True Blood och ett försök till att skriva ihop en att-göra-lista för dagen. Första punkten "-blogga" är härmed avklarad. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback