Ibland önskar jag att jag kom ihåg hur det var allt började, men det gör jag inte. Helt plötsligt så bara var allt. För med Victor finns inga regler och inget är bestämt. Det bara är. När han sedan tyckte om mig tillbaka tänkte jag hela tiden att det var någon som drev med mig, eller att allting var ett spel. Jag tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv. För ingen som han kunde väl ändå vilja ha någon som mig?

Men sakta men säkert har jag faktiskt börjat lita på en annan människa för första gången, och gör det mer och mer för varje dag. Och nu. Nu har någon som han velat ha någon som mig i ett helt år, och vad som än händer skulle jag aldrig byta det mot någonting.