[...] A Southwest Airlines crew member approached the actress-musician after other passengers complained that she and her girlfriend's kissing was "excessive," the airline said in a statement, explaining that the crew made the decision to escort the couple off the plane after the discussion "escalated."[...]
Jag vet inte vad jag är mest arg på, flygbolaget eller passagerarna, men sådant här gör mig så jävla förbannad. Det är verkligen inte mycket som kan göra mig så arg som homofobi. Homofobi är inte okej. Det är inte okej att ge efter för homofobi. Det är inte okej att påvisa att homofobi är acceptabelt. Det är inte okej att uppmuntra homofobi. Om detta hade gällt ett heterosexuellt par hade något liknande aldrig kommit på fråga. Är det någon som känner till någon motorganisation för kampen mot homofobi jag kan gå med i? Är detta the fucking 21st century? Jag hatar världen. Adjö.
En natts internetshopping resulterade i att jag fick hem tre paket i brevlådan idag. I ett av dem låg den
här:
Så nu kan jag göra såhär:
Det har varit såhär att min kameraladdare har varit spårlöst försvunnen fram till för någon dag sedan när min syster trollade fram den ur en låda. Dessutom fotar jag mycket analogt nu, och jag är inkapabel att blogga utan bilder. Så är det bara. Annars så har jag mest annat för mig så bloggen är ganska underprioriterad. I torsdags exemplevis var jag ledig så jag tog med mig Elin och Victor till Media markt för att smått spontanköpa en tv. Denna 40-tummare låter mig äntligen spela x360 via hdmi på mitt rum, och jag som aldrig tittar på tv alls har legat ganska bänkad (soffad?) i soffan ungefär ALL dötid som uppstått. Så nu, så här i sista stund, när jag till slut är ensam, har nött ut alla spel och allt på tv är kasst, måste jag verkligen verkligen börja plugga.
Förlåt Joakim. Du har rätt. Nu, på allvar, ska det bli ändring.
Din personlighetstyp:
Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Fysiker, kemister, biologer, fotografer, strateger, matematiker, universitetslärare, programmerare, animatörer, tekniska skribenter, ingenjörer, jurister, brottsplatsutredare, skribenter, artister, psykologer, systemvetare, utredare, besiktningsmän, lantmätare.
- - - - -
För några dagar sedan bloggade Erica om ett personlighetstest. Nu har ungefär alla andra gjort och bloggat om det så Hello Mainstream. Ovan är mina resultat. Jag måste säga att jag blev vädligt positivt överraskad över hur bra det känns som att det stämmer. Gör testet här.
Det känns som Svensson-standard att ha finurliga kylskåpsmagneter hemma. Det har vi aldrig haft - förrän nu.
Tog efter Amanda och provade Loopcam. Åh kul. Hahahah ♥. Jag kommer bli kär i den här appen, I know.
Jag tror jag är tillbaka i vad min mamma brukar kalla för mina "sömn-depressioner". Jag är inte deprimerad på riktigt. Jag mår bra, är glad, men jag känner liksom inget värde i att göra någonting. Ingenting har en poäng. Resultatet blir att jag bara sover. Sover. Jag har sovit så himla mycket den senaste tiden. Det kanske är vädret. Eller skolan. Apati. Apatisk.
- (psykologi) som inte verkar ha någon egen vilja; som inte vill göra något; /sjukligt/ likgiltig
Sjukligt. Är det vad jag är? Sjuk? Här om dagen läste jag
ett inlägg av Kan Dee, och började sakta självdiagnosera mig själv med någon form av social fobi. Självdiagnos. Man ska inte hålla på med sådant. Dessutom är psykiska sjukdomar inte på riktigt. Psykiska sjukdomar är påhittade fenomen av människor som är psykiskt sjuka. Personlighetsdrag då. Kanske det. Det finns i alla fall inte. Inte i min värld, och jag har en egen, så det så.
Ett utdrag från min dagbok någon gång för länge sedan låter lite såhär:
"Jag vill hitta något unikt. Något som gör mig speciell. Men kanske är alla likadana. En kopia av någon innehållslös grund. Jag tror nog kanske fortfarande att man måste hitta sig själv först. Måste veta vad man är innan någon annan kan tycka om en för det. Eller så vet man aldrig. Man kanske aldrig är samma person som man var nyss. Jag vill bara att någon ska hitta något fint med mig, så kanske jag också kan se det."Och trots att det har gått ett tag, så känner jag precis likadant igen. Jag hittar ingenting. Står och trampar i samma avtryck. Jag har i alla fall tagit farväl av Facebook och Msn för ett tag. Det kanske hjälper.
Jag menar inte att låta så deprimerande, eller långdragen. Det verkar bara uppskattas när saker och ting är äkta. Det här är äkta. Varsågoda.
Idag ställde Alice till med brakfika för Agnes som fyller 18 år. Hon hade bakat hela natten istället för att sova. Äntligen är det dags för hela The Crew att bege sig ut på klubb, och vi slipper äntligen Five också. Ikväll ska vi istället äta på Allstar och sedan se Rebecca & Fiona på Corona. (Snyggt rim det där).
Idag trillade den här äntligen ner i min brevlåda. Efter att ha läst den ska jag se Exit through the gift shop också hade jag tänkt. Jag är lite inne i en Banksy-hysteri just nu.