Pray until you're number, asleep from all your pain

Jag gick igenom lite gamla bilder och hittade några mappar från när jag och Maja varit på olika fotorundor. Här var det vår, Maja var brunett och vi försöker efterlikna Rodchenko. (Kankse inte just på dessa bilder, men i det stora hela).

Nu har jag lov. Som jag längtat efter lov. Att få slappna av. Och jag tänkte att livet är ganska fruktansvärt bra just nu. Men så upptäcker jag hur svag jag är, hur ont jag har överallt. Jag börjar bli sjuk. Nu. Jävla skit. Så går det när man sover för lite, äter för lite (har just nu inte ätit på ca 9 timmar??), sliter ut sig för mycket med jobb och religion och PA100 och gå ut mitt i natten när det är skitjävla kallt och allt vad det heter, och inte kan hålla sig borta från Victor fast man vet att man borde för att han är förkyld. Jag tycker synd om mig själv. Jävla skit. Jag orkar inte detta nu.

Så istället för att göra saker jag borde eller vill göra för att jag aldrig har tid annars så tänker jag nu trycka i mig en hel jävla kastrull mac 'n' cheese och gå under jorden. Hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback