Jag har många förväntningar på den här sommaren. Jag ska åka på festivaler runt om i hela Sverige. Jag ska vara 18 år gammal och fri som en fågel. Jag ska dansa på kajer tills skorna skaver. Jag ska sova under stjärnorna. Jag ska ha små picknickar i parker, och en massa annat sådant som man gör om somrarna.

Det finns en liten tanke som fastat sådär lite extra i min idébank. Jag vill ut på äventyr. Inte rädda världen eller hitta en gömd skatt direkt, men jag tänkte mig att jag skulle packa en ryggsäck, kanske ett tält för regniga nätter, och ett par bekväma skor och sedan bara börja gå åt något håll. Bara lämna verkligheten ett tag och se vad som händer. Just i min fantasi tänker jag mig att man då kunde hamna någonstans där städerna skiljer sig från tomheten utan att det blir en enda lång eremitvandring i vildmarken. Som på någon medelhavsk landsbyggd. I Sverige fungerar det nog inte riktigt likadant tror jag. Det blir troligtvis ganska händelselöst att vandra runt utanför städerna, dessutom får det gärna vara lite sådär olidligt varmt också.

Det är en fin plan i teorin, men kanske inte i praktiken.