Jag bloggar egopics, skriker ut lungorna och dansar. Livet är fult och äckligt vackert på samma gång, och det ska man vara glad för tycker jag på något vis. Jag känner mig som en känslomässig bomb redo att explodera och imorgon är det fredag. Nu vill jag skriva något vackert men känner mig inte kapabel att göra så. Och jag vill göra något vettigt istället för att sitta här och rabbla gibbrish. Imorgon är det fredag, och tack å lov för det.