Det är inte svårt att välja vad jag saknar mest i hela världen, och det är att få vara liten igen. Då när allt var spännande och allting var roligt. Ibland får jag en liten längtan efter att få bygga träkojor, spela fia med knuff, hänga upp-och-ner i klätterställningar, och sådant där som man aldrig gör längre. När man var liten var ingenting komplicerat. Man var kompis med alla i kvarteret och alla på skolan. Om man blev kär i en pojke skickade man sin kompis att fråga chans på honom, och om han sa ja var man tillsammans utan att någonsin träffas, och man var lycklig så. Jag och Fanny brukade leka nyhetsstation hemma hos henne, Elisas syster brukade laga korv av oss, och ibland pratade jag persiska med Aidas mamma. Det är några av sakerna jag minns mest.