Jag brukar tycka att man ska ta det mesta som det kommer. För många planer gör ofta det hela mycket mer komplicerat. Visst är det bra med mål, men man får inte bli för bunden. Då missar man mycket på vägen. Det jag vet är att jag vill hinna uppleva så mycket som möjligt. Jag vill se så många städer som jag bara hinner, jag vill äta så många olika sorters maträtter jag bara orkar, jag vill lära mig så många nya saker så att huvudet nästan sprängs.

Om nätterna drömmer jag ganska mycket och kommer oftast ihåg det mesta. Det vanligaste är att jag drömmer om saker jag vet ska hända, hur de händer och hur fel det blir. Jag tror att jag ska ta det som ett tecken om att jag måste sluta oroa mig så mycket. Det brukar gå bra ändå i slutändan.