Jag har en ny inneboende, som får mig att vilja vara lite mer. Jag måste ta tag i att fixa till mitt rum ordentligt och hitta en fin plats åt den, jag måste sluta drömma och börja göra, bli. Man sitter hemma i sitt flickrum och drömmer om saker som polaroidkameror, skrivmaskiner och fickur, men man förväntar sig aldrig att de drömmarna är eller ska bli mer än längtan. Så står den plötsligt bara där. KR 75.00 står det på lappen, och så har man den. Symbolen för instängdheten, saknaden efter tidsperioder man aldrig fick uppleva. Jag älskar hur knapparna låter, och det där lilla *pling*-ljudet den gör när raden skjuts efter, jag fantiserar om vilka historier, artiklar, kärleksbrev som skrivits med just min skrivmaskin. Men nu, nu bor den hos mig. Nu är den min.