Igår skulle vi ställa oss på en rad i ordning efter första bokstaven i vår bästa väns namn. Då fick jag mig en rejäl tankeställare. Vem fan är min bästa vän? Jag har inget svar på den frågan. Jag har alltid vetat. Det har varit Elisa så sjukt länge, sedan var det Lunan tills hon drog, och sedan var det Fanny, och det har varit Sanni, och det var Anna och.. nu vet jag för första gången inte längre. Och nu pratar jag inte heller bästis-bästis realtion utan helt enkelt bara den som jag trivs mest med. Jag vet fan i mig inte vem det är. Jag umgås med folk, men det är ingen som jag umgås EXTRA mycket med. Någon som delar alla mina intressen och tänker likadant som jag. Någon som man gör allt tillsammans med, och känner sig trygg med.

Jag trodde att sådant gick över. Att ju äldre man blev ju mer okej blev det att bara vara lagomt kompis med alla. Men tydligen var jag den enda som inte kunde komma med ett seriöst svar, och när jag tittar mig omkring på andra som inte var med på den där uppgiften verkar alla fortfarande hålla fast vid sina "bästa vänner". Jag har liksom inte insett att det behöver vara så fortfarande. Vad hände? Egentligen?

Hur vet ni sådant här fortfarande?! Hur vet man när man vuxit upp så pass mycket som vi har nu vem som är ens bästa vän? Räcker det inte med att bara ha många bra kompisar?!! Måste man ha en som man gillar mer än dom andra?!

Jag klagade på Maja över att det var för svårt och Adrian sa "Ta mig!". Så jag kompromissade och tog Adrian. Ja. Jag fegade ur. Och nu kommer jag behöva tänka på det här föralltid tills jag kommer på ett bra svar. Herregud Carina varför?!

Och vad händer när jag fastnar i sådana här tankar?! Ja då får ni läsa långa jävliga inlägg. Grattis till er.