Nederlag

För ett tag sedan hade jag och Agnes en diskussion om rockiga röster. Nej det var egentligen ingen disskusion. Det var mer ett konstaterande om rockiga röster. Ibland måste jag exprimentera lite och spela in min egen röst. Jag är rädd för att den ska låta vidrig. Sådant är viktigt att veta, så att man inte gör bort sig. Vidrigheten brukar variera. Sist var det så fruktansvärt skärande i öronen att jag trodde jag skulle dö. Jag slängde mig då över datorn för att få den att vara tyst. Jag provade många omtagningar den dagen. Det hjälpte inte ett dugg. Ikväll försökte jag igen dock. Det lät inte så hemskt. Jag var nästan nöjd över att det inte var explotion av oljud i högtalarna. Helt okej blev min diagnos, men sedan kom poängen. Vars är rocken? Ingenstans. Jag låter som en mes. Inte ett dugg rockigt. Att vara mes är ett grymt nederlag jämfört med att vara rockig. Jag tänkte nästan vara på g. Nu tror jag nog inte det längre. ARGH.

Nytt försök imorgon när det inte finns sovande människor i samhället runtom. Nej vänta. Min familj kan inte vara vaken och hemma. De kommer få psykbryt på mig och tro att jag är störd. Nästa gång de drar. Då ska jag skrika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback