Anna och Nils kom över ikväll. Planen var film. Vilken visste vi inte. Jag uthärdade det jag trodde var omöjligt. Vi såg Saw 3.

Jag hatar Saw-filmerna. De har allt jag är som mest rädd för. Äckliga dockor, knivar/... annan jävla äckelsmärta i samma stuk, panik, äckliga psykon som.. är psykon, och den där jäävla grismasken. USCH. Jag har dock tyckt att både 1an och 2an har haft otroligt bra storyline's och underbara twister i slutet. Det tyckte jag inte om Saw 3.

Ni har säkert hört det förut, men snabb sammanfattning.. filmen handlar om att Jigsaw kidnappar en läkare som ska hålla honom vid liv samtidigt som på annat håll nya offer utsätts för prövningar de ska ta sig ur för att få leva. Ofta på bekostnad av någon annans liv.

Filmen kändes väldigt förutsägbar och allting såg också otroligt fake ut. Det är troligast omöjligt att få så sjuka saker att se riktigt verkliga ut men jag tycker att de gjort ett dåligt jobb på den punkten. Den var heller inte så vidrig som jag trodde. Till min lättnad såklart, men lite besviken blev jag också.

Jag är glad att jag tog mig igenom den här. Snart är jag väl ikapp filmskaparna. 6an kommer ju ut snart. (Ja de drar det alldelens för långt!) Nu när jag har ratat filmen alldelens för kort och i ett alldelens för överdrivet språk så ska jag nog kunna sova ordentligt. Jag rekommenderar de två första filmerna.. men inte mer.

Igår var lång. Först var det Noliamässan. 0 kronor fattigare och en film rikare. Flickan i källaren.

Sedan blev det Anna och gänget. Vi åt mat. Gjorde rinnig cheesecake. Såg ca 30min Kenny Starfighter och sedan Hannah Montana the movie (hahah!). Vi bestämde oss för att lära oss dansen till Hoedown Throwdown från filmen, vilket ni kan se nedan ;). Är vi inte underbart duktiga så säg? Puss på oss!

Det är inte bara jag som längtar efter Tim Burton's tolkning av Alice in Wonderland eller hur? Vi är många som har sett de underbara filmer han gjort tidigare. Särskilt tillsammans med Johnny Depp, som i den här filmen spelar The Mad Hatter. Till min förtjusning verkar just den karaktären få en mer betydande roll än i tidigare versioner. Filmen har premiär i Mars nästa år, men redan nu finns en trailer ute. Visst blir man ännu mer fruktansvärt sugen på filmen? Jag vill se den nu!

Den är klar. Den är färdig. Den är redovisad. Den är på youtube.
Nu är den här. THE WALK IN HORROR!

Jag står mycket bakom kameran om ni ville veta.

Ikväll blev det film. Filmen är bioaktuell, har fått rejäl uppmärksamhet och heter Slumdog Millionaire.

Den handlar om en 18-årig pojke från slummen i Mumbai som går med i programet "Vem vill bli miljonär?" på tv. Han borde inte kunna någonting, men han har alla svar. Med bara en fråga kvar till högsta vinsten bryts programmet över natten, och Jamal Malik blir arresterad för bedrägeri. I förhöret berättar Jamal historien om sitt liv, om hur han kunnat svaren på alla frågor, och varför han är där.

Filmen går alltså i princip ut på att man får följa alla hans flashbacks från barndomen och vidare. Den var gripande, söt och obehaglig i ett. Den känns ibland väldigt förutsägbar och jag är en sån som verkligen gillar filmer som är verklighetsbaserade, vilket den här inte är. Så det känns väldigt konstigt och inte sådär häftigt eftersom allt är påhitt, som borde vara en del av poängen. Det intressanta i filmen dock är ju allt han har varit med om. Hans liv som gatubarn, och inte så mycket med själva programmet.

Inte högsta betyg kanske, men jag tycker ändå att Slumdog Millionaire definitivt är en film alla borde se någon gång i sitt liv. Bara så ni vet.

Idag har vi spelat in film. En himla massa film. Mina scener är alltså avklarade.. nästan iaf. Jag insåg nu att vi helt glömde öppningsscenen. Bra drag av oss. Kanske ska man börja från början ändå? Det här är alltså vårat engelskaprojekt och jag förväntar mig definitivt MVG++++ på det. Ultimat. Här får ni en liten tease i form av ett screenshot från filmen. Muntema is the shit. Synd för er att det var det temat just idag och inte typ ego eller något. This is all you get folks. Självklart blir resultatet youtube:at inom snar framtid, men det dröjer några veckor. 3 veckor tror jag. Se fram emot det.

Skräckhelger är något jag uppskattar.
Tors- The Grudge
Fre- Scream
Lör- The ring

Det har hunnits med en några klassiker alltså. Ikväll skulle det satsas stenhårt på "den läskigaste filmen blahablaha". Jag har gått och haft mycket ångest över det här tillfället. Det sägs ju att The Ring är en av de läskigaste filmerna någonsin typ och att den skrämt vettet ur de manligaste män på recensionsredaktioner runt om. Jag tyckte inte alls att den var bra. Jag är djupt besviken. Nu har jag istället ångest över den besvikelsen. Visst ihopkopplandet och handligen var rätt bra, men det var inte det jag var ute efter. Jag var beredd på att bli skräckslagen för livet. Hur kan någon tycka att The ring är en läskig film? Vi konstaterade båda två att ingen av oss blev rädd en enda gång. Jo ni vet som sagt den där känslan över att man tror att det ska hända nåt, men det hände ju absolut INGENTING.

Kanske beror det här på att man sett den amerikanska verisonen och inte den japanska, men ärligt kan jag inte tro att det skulle göra så stor skillnad. Dessutom är det ju den amerikanska man ska ha hört ha varit läskig till tusen (och sedan orginallet lite värre än det). Jag är arg. Jag känner mig lurad. Jag är besviken. Aja det var trevligt ändå, men inte är det filmens förtjänst.

Skräckfilm är nog min specialité. Ikväll har vi, efter vårat jammande vid älven, sett Scream. En riktig gammal klassiker. Det är nästan oförskämt att inte ha sett den och vi hoppades på att få oss ett gott skratt då och då. Nog brast det ut i gapskratt här och var, men herregud som vi skrek! Ja jag vill säga att det var en bra film faktiskt! Ja det vill jag. Äntligen! Nu: VINST! på riktigt. Jag tycker att alla som inte sett Scream ska se den. Som sagt är det skamligt att inte ha gjort det.

Japp. Det blev The Grudge. Som vanligt mycket krångel både innan och under filmens gång, men vi lyckades se färdigt den. Det är ju som ett måste. Många har ofta dragit liknelsen mellan mig och "tjejen i The Grudge" och ändå har jag aldrig sett filmen själv. Så det var väl dags helt enkelt. Jag måste bara få påpeka det då. TITTA PÅ HENNE! Jag ser inte ett dugg ut sådär. Gör jag? Nej det gör jag inte. Helt ärligt. Vi är inte det minsta lika. Vi har samma hårfärg typ. Hennes ögon är dessutom mycket större och rundare än mina. Inte ens asiatögonen är lika varandra. Herregud för trångsynta västerlänningar som inte kan skilja på asiater överhuvudtaget. Ojojoj jag skäms.


Filmen i sig var dessutom inte bra. Vinst! Jo man låg på helspänn sådär som man alltid gör till skräckfilm och fick ångest över att något skulle hända, men läskig var den inte. Inte så. Har ni någongång sett en dålig skräckis så vet ni vad jag menar. Om ni har sett en bra skräckis gäller det också för den delen. Ja ja etc etc. En scen etsade sig faktiskt fast lite grand i mitt huvud. Lite smått obehagligt sådär, men inte mycket. Man kanske ska se den japanska orginal-versionen? Nja. Som någon rescensent på någon random sida skrev: "The Grudge is not the worst film of the year, but that's about the biggest compliment I can give it. It is a poor attempt at a horror-thriller and an insult to fans of the genre."

Jag tror han tog i lite, men ni fattar poängen.