London del 1
Efter att precis ha kommit hem igårmorse och sedan jobbat kväll tycker jag ändå att vi kör igång detta så fort som möjligt. Jag och Maja begav oss alltså ut på en liten tripp till städernas städer London och Paris. Vi började med att landa här: På mitt nya favorithostel mitt i smeten i Shoreditch (vägg i vägg med Catch). Trängdes lite med 14 andra backpackers från all over men inte mig emot pga: många trevliga och snorbilligt.
ROA#1 i vårt neighbourhood.
Den kvällen gick vi och åt råstark men rågod mat (dilemmat!!!!?!?!?) längs Shoreditch High street och tog sedan en promenad runt i området innan vi till slut satte oss på golvet i vårt rum för att försöka planera morgondagen då vi skulle på färgfestival! Men de bilderna får ni se en annan gång för dit vågade jag inte ha med mig systemis = alla bilder är analoga/mobila).
På söndagen var det sista dagen för utställningen Bowie is som varit megafullbokad sedan länge och endast gick att få biljetter till om man stod i denna kö på morgonen. "Jaha" sa vi och köade i två timmar, fick biljetter till eftermiddagen och traskade vidare.
Under tiden vi väntade på vår tur åkte vi till Brick Lane, åt indiskt och gick på marknad istället. Trångt och varmt. Alltså marknad minus alla andra människor hade varit ultimat.
ROA#2 också i vårt neighbourhood även om det inte syns lika tydligt.
Och så for vi och såg Bowie-utställningen. Om den kan jag säga att den var bra men kanske inte riktigt värd att köa i två timmar, och sedan åka fram och tillbaka för. Kanske om jag varit Bowies största fan men det är jag ej.
Åt middag på en hemsk italiensk restaurang som serverade kyckling till min vegetarianska kompanjon och sedan nonchalerade problemet. Misstag kan ske såklart men servitören tyckte nog mest att vi var dumma barn som försökte göra en höna av en fjäder. "The main problem is you're not being nice about it" sa jag. "I am being nice" tyckte han. Så vi gick. (Med ett pund tillbaka som plåster på såren...........) Och såg The Great Gatsby på bio istället som vi så länge tänkt göra men sedan inte hann innan den slutade gå i lillume. Det var ett mycket bra beslut och det bästa med min dag i varje fall.
Dubrovnik, Kroatien - Del 6
Dubrovnik, Kroatien - Del 5
Dubrovnik, Kroatien - Del 4
Dubrovnik, Kroatien - Del 3
Dubrovnik, Kroatien - Del 2
Dubrovnik, Kroatien - Del 1
Ett långt inlägg om en lång Stockholmsvecka
Efter ett raskt spontanbeslut kom det sig att jag och Maja gled ner till "nya Hultsfred" ute i Sigtuna. Efter en lång färd och en snabb tältresning hann vi precis till att se Bastille köra sina två sista låtar. Missade dock Flaws på håret utan fick istället höra den medan vi banade väg in på festivalområdet.
Och sen hann vi även se dessa två magifika spelningar. Avis någon? In på natten minglade vi runt bland cigarettshopparna och dansade lite till Knife party utan att förstå riktigt vilka de var eller vad de gjorde (musik kanske?).
Dagen efter började vi med en favorit i repris och åt En Riktig Soppa. Hurra för dem. Och så ett lite för nyktert De vet du (i kontrast till senast jag såg dem).
På eftermiddagen tittade solen äntligen fram ordentligt och jag käkade pulled pork till middag. Bra grejer. Sen kom top of the toppa = Arctic Monkeys. Många år av värd väntan för denna magi. Alex Turner ily <3.
Sen blev det lördag och efter att i två dagar högljutt listat festivalens brister bortsett från just banden tyckte vi att det var läge att åka in till Stockholm en dag tidigare eftersom vi sett allt vi velat se. På väg hem till Johan där vi skulle stanna över natten hamnade vi mitt i en svensexa och Maja blev pålurad en lap dance av brudgummen.
Så traksade vi runt i Stockholm C där Pandan lämnat sina spår.
Tittade på en väldigt ofärdig "låsbro" i Gamla stan och åt världens bästa vegbuffé på Hermitage. Nytt favvoplace. Rullade tillbaka till Johan med snudd på illamående och somnade gott efter två nätters tältande.
Så blev det Söndag och vi hängde på bra ställen som Comic Heaven och SF-bokhandeln. Någon till seriebuktik senare letade vi desperat efter ett bra café men det var det värt för vi hittade ett råmysigt hotell/café i en gränd med superbra morotskaka.
Sen traskade vi in på Fotografiska och såg bra grejer av kontroversiell modefotograf Hemlut Newton, och även en del trippy konst av Motohiko Odani så som såpbubblor av blod och brinnande lp-skivor
.
Jag ville introduera Maja för Hermans trädgård särskilt eftersom vi var så himla nära men alla bord var inte helt oväntant jättefulla så vi traskade hem till lägenheten där jag skulle sova i väntan på Amanda och gjorde soppa på burk istället. Det funkar det med. Sedan tåg Maja nattåget hem och jag pratade i telefon med en väldigt saknad sambo och tittade på Scrubs typ halva natten.
Spenderade måndagen med min syster och André på Skansen och såg många tuffa djur. Uttern blev en favorit.
Sen åt vi Sushi tillsammans med faster och så var det dags för även dem att åka hem till Umeå igen. På tisdagen kom Amanda ner och etapp två av resan inleddes. Här hänger vi på takterassen på lägenheten i Kungsbro strand.
Mötte upp Sara och drog till Gröna Lund. Gick äntligen Spökhuset för första gången och var otroligt nöjd över att ha överallt med god marginal. Så drog Amanda iväg och lekte VIP och medan hon var cool och träffade bandet taggade jag och Sara på eget vis.
För där kom de ju till slut: 30 Seconds To Mars och efter att vi gjort oss av med alla douchebags kunde vi njuta till Jareds vackra toner. (Dock i lite sämre klass än tidigare pga. love lust faith + dreams). Kameran fick som ni ser stanna hemma men jag kämpade flitigt med mobilen och även en engångskamera som ska framkallas inom en snar framtid. Sedan stalkade vi bandet medan de åkte karuseller och fick äntligen lön för mödan när de kom ut från Insane och kramade oss allihop. Så himla bra. Och så var det med det. Kvalitet.
If you feel like dying you might wanna sing or scream it
I Söndags satte jag och Amanda oss på ett plan mot Stockholm. Efter närmare 7 års väntan skulle jag tro, var hade The Used äntligen bestämt sig för att spela i Sverige och jag fick bocka av den första punkten på min bucket list!!
Vi kröp in i Klubben på Fryshuset med uppskattat 700 andra (mestadels 14-åriga emos, vilket var asbra för man såg hur bra som helst). Och det var allt jag kunnat drömma om och mer. De spelade en magisk blandning av nytt och gammalt, och Bert hade så mycket personlighet att han fyllde hela rummet trots att stor del av publiken var antingen massivt dull eller full. En stund under Blue and Yellow fick jag en känsla av att hela mitt liv lett till just det ögonblicket. Alltså ni kan inte förstå. Det var nog den lyckligaste dagen hittills i mitt liv, och jag är haft ganska många lyckliga dagar ändå. Sen hände det här.
Sen fick vi rusa hemmåt för att hämta packningen och precis hinna med flygbussen för att precis hinna till incheckningstidens slut och flyga hem igen. Och så var det med det.
Tyler Hilton
Med tanke på att det snart är dags för nästa konsert tycker jag att vi tar och visar dessa bilder nu på när jag och Lovisa efter glömda biljetter och stress fram och tillbaka hamnade på Bitterzoet och såg Tyler Hilton tillsammans med hundratals snyftande och hulkande One Tree Hill-fans. Efter spelningen köpte Lovisa mig två skivor (och två till sig själv) för att vi skulle kunna gå fram och säga att vi kommit dit enda från Sverige. Det visade sig att han inte visste var Sverige låg... jaha.
Och imorgon bär det av till Stockholm med Amanda för att bocka av min första punkt på min bucket list (ja jag har också en sån) nämligen "Se The Used live" !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
When in Amsterdam
I fredags hoppade jag och Lovisa på ett plan mot Amsterdam och efter att ha flygit hela dagen var vi äntligen famme. Det blev två hela dagar flyg (med lite flygplatsshopping och en fantastisk avslutningsmiddag på O'learys) för en dag i Amsterdam men det var helt klart värt det. Målet var en konsert med Tyler Hilton på lördagskvällen, men den tar vi senare.
Vi höll oss mest på huvudgatorna nära centralstationen och kunde där sammanfatta Amsterdam som sexshoppar, skoaffärer och coffeeshops. Vi satte oss förövrigt på en spårvagn för att åka till utkanten av stan och dess största loppmarknad tills Lovisa skrek "WEEEKDAAAAY!!" och vi flög ut ur spårvagnen. Nä men nu kör vi en bildbomb från dagen på lördag och söndag. Varsågoda.
Way Out West - Del 2
På lördagen vaknade vi tidigt för att Majas mamma sagt att vi MÅSTE se Jonathan Richman, men väl framme var vi mer intresserade av att göra andra saker på området, som att klättra klättervägg. (Okej, Maja klättrade. Jag tittade på). När vi kom fram till scenen satt vi en stund i gräset, lyssnade och tänkte att "Ja, det har var väl trevligt, men vi kanska ska äta lunch istället".
Så vi åt varsin RIKTIG SOPPA. Jag åt en De La Soup, Maja en First Soup Kit och serverades gjorde även Odd Future Soup Gang Kill Them All. Mätta och belåtna tog vi en spårvagn in till Avenyn och gick på bio, för sånt kan man också göra när man går på indie-/hiphop-/hipsterfestival på västkusten. Filmen vi såg hette Fat Kid Runs The World och hade Europapremiär. Bra film om en tjock kille utan kompisar som träffar en junkie. Vill klassa den som "Feel Good" fast den har en väldigt mörk ton, vilket är ett strålande betyg.
Väl tillbaka på området såg vi Laleh för 3:e respektive 4:e gången och snubblade förbi en spelning med The Royal Concept (ovan) vi inte tänkt gå på, men så plötsligt kände vi igen en låt eller två och gud vad glad jag är att vi i alla fall han se lite grann av den spelningen för det var otroligt bra musik. Efter middag mötte vi våra polers + deras nya bekantskaper och drack vin utanför stängslet tills det var dags att gå in igen och dricka öl till Miike Snow. Som för att spara det bästa till sist såg vi sen Odd Future på den minsta scenen och det var kanske den roligaste spelningen jag har upplevt i mitt liv. Så mycket blod, svett och tårar (mest svett). KUL!
Fortfarande i eufori åkte vi runt halva stan och tillbaka för att till slut snubbla in på klubben Yaki-da. Längst ner fanns Silent Disco som jag velat prova hela helgen, men så gick strömmen och ingen musik kunde spelas. Det levde verkligen upp till sitt namn. Turligt nog fanns det tre våningar till att undersöka, två med rnb/hiphop/andra liknande genrer, och en med jazz och, enligt ryktet, kändisar. Vi spanade på Anders Wendin aka. Moneybrother och Ebbot från Soundtrack. Enligt Victor var även Fares Fares i krokarna den kvällen. (Missade btw smygpremiären av Snabba Cash II).
När festivalen sedan tog slut hade vi två dagar av INTENSIVT promenerande, shoppande och ätande innan vi till slut satte oss på ett tåg och åkte hela vägen hem igen, och så var det med det.
Way Out West - Del 1
En gång när Maja och jag var i Göteborg och gick på festival såg vi den första dagen Florence + the machine och var oerhört besvikna på så många plan, men var väl nöjda med att få ha sett dem ändå. Sedan köpte vi en gigantisk popcorn till middag (och som ice breaker) och slog oss ner i folkhavet som väntade på bästa The Black Keys som var bästbästbäst. Sedan när vi var klara med att hoppa längst fram, klubba med Madeon, missa sista bussen och sova 7 pers i en stuga för 4 fick kameran börja följa med igen.
På fredagen såg vi bland andra First Aid Kit som var råbra som vanligt. Dock föredrar jag dem i ett litet tält på Trästock än på en stor scen. De är gjorda för intima konserter liksom, men kul såklart att de blivit så stora. Sen såg vi Feist som både jag och Maja taggat upp så himla mycket men blev så himla besvikna på. Usch för sånt.
Sedan satte vi oss för att köa till en spelning med Bon Ivéeeeee eller Bon Ajver, men insåg ganska snabbt (efter att ha suttit och fotat varandras grimarser en stund) att vi ändå inte skulle kunna se någonting när det väl drog igång och att stämningen i publiken troligen skulle vara seg, så vi gick för att leta upp våra Umeå-/stugvänner och drack öl tills hela området var FULLT av balladälskande människor. Då såg det ut som nedan.
Så vi smålyssnade på musiken från ölområdet tills Skinny Love började spelas och någon skrek att vi MÅSTE titta då. Och även fast jag lyssnat råmycket på Bon Iver var jag nöjd med att inte trängts allt för mycket för den spelningen. Har för övrigt läst rescenssioner om att den var rätt dålig.
Så vi köpte churros istället och åt dem till en otroligt bra spelning med Blur. (Ni vet, Park Life och WOOOHOOOOOO).
Och det var del 1 av 2.
Urkult dag 2 och 3
Här är de två bilderna jag har från dag 2. Passande att vi alla tre lyckades vara med i alla fall, om så i lite skeva färgsättningar.
Dag 3 gick vi på en lång promenad i jakt på pizza. Vi hittade ingen men hittade istället tidernas snyggaste bil och den här fiolspelande bocken som under natten FLYTTAT PÅ SIG!!!! Han stod tidigare mitt emellan vårt tält och toaletterna så vi hade ofta kommenterat hur obehaglig han var tills en morgon någon utbrast "HAN ÄR BORTA!!!" och här var han, så vi poserade så klart med våran återfunna vän.
Sedan blev det dags för det som för mig var den mest efterlängtade och bästa programpunkten, nämligen Poetry slam-finalen. Den här tjejen vann och toppade sen allt med en vinnardikt som var klart kvällens bästa. Ida Olofsson tror jag hon heter om jag minns rätt, kan ha varit Olsson också.
Så blev det mörkt och tidernas finaste solnedgång och vi vandrade runt på området lite mer ordentligt än vi gjort tidigare kvällar, åkte lite tåg, åt lite fantastisk vegmat och så slutade det med att jag och Elin tog en powernap som tog slut nästa morgon, så vill ni höra mer om den kvällen får ni vända er till kämpen Maja som faktiskt var vaken.
Och med det åkte vi hem. Fakta till mina intresserade stalkerfans: Orginalburgaren är beställd utan lök - där av lappen på den. Så nu vet ni om ni ska överraska mig med middag någon dag.
(Alltså parantes. Jag måste bli ursäktad för seg uppdatering då jag 1. reser mycket 2. har 2gb utrymme på min hårddisk på datorn jag redigerar med, vilket innebär att jag inte kan importera bilder utan att först rensa ut ungefär hela mitt liv inför varje gång och sedan bara kan redigera en bild i taget för att inte crasha datorn. Nu vet ni).
Urkult dag 1
I torsdags satte jag mig i en bil med dessa två favvobrudar (som för övrigt tagit upp en hel del av min sommar) för att ta en tripp innåt landet, som kan vara så här fint på sina ställen.
Slutstationen var denna. Urkult!
Först satte vi upp vårat megatält och gick sedan runt i Näsåker för att softa i solen och se oss omkring på området.
Och när klockan slog 00.00 var det dags för Eldnatten! Som i år innehöll förvånandsvärt lite eld men var fin ändå på sina sätt. (Tack och lov för höga ISO-värden). När den var slut rusade vi igenom den massiva publiken för att få en bra plats framför scenen i väntan på Laleh, som får ett något kort men liksåväl eget inlägg imorgon. Sedan får jag se om jag hinner lägga ut de andra två dagarna innan jag far iväg på nästa äventyr på tisdagnatt eller inte. På återseende amigos.
Mobilbilder London
Här har ni lite mobilbilder från London. En del kanske är lite samma men jag tänkte att det ändå kan vara lite roligt att se.
När vi åt på Ed's bästa diner och en bättre bild på min fantastiska pizza <3.
Smytog en bild inne i St Paul's fast man inte får hihih.
Vi var på perrong 9 3/4 mitt i natten precis innan tunnelbanan slutade gå också.
Och här har vi på första bilden en väldigt konstigt namngiven pub. Till min förtjusning såklart. Skrattade gott åt detta. Dirty Harry - okej. Dirty Dicks - njaeee.
Här är vi och dansar på bästa bästa Proud. Proud är för er som inte vet en klubb i ett gammalt stall (eller inrett som ett, jag vet inte?). Den ligger iaf borta vid Stables Market i Camden och är bäst. Där har de boxar fast med soffor och strippstångar istället för hästar.
Inne och hälsar på i Drop Dead's enda markbutik i Carnaby.
Äter pasta på Spaghetti house där de liksom stuvade in oss i ett konstigt hörn bakom en stolpe.
En egobild jag tog på fyllan på metron under onsdagsnatten. Fin. Och så utsikten från vårt rum på sjunde.
Sen åkte vi hem.
Idag har jag varit och lämnat in en av engångskamerorna jag tog med mig på framkallning. Filmen släppte inne i rullen när vi var borta så jag hann inte ta mer än kanske 10-15 bilder, men vi får helt enkelt se hur många det blir av det på fredag. På återseende.
Idag har jag varit och lämnat in en av engångskamerorna jag tog med mig på framkallning. Filmen släppte inne i rullen när vi var borta så jag hann inte ta mer än kanske 10-15 bilder, men vi får helt enkelt se hur många det blir av det på fredag. På återseende.
Piccadilly Backpackers
Under vår resa bodde vi på ett hostel vid namn Piccadilly Backpackers Hostel eftersom vi fått tips om att det var prisvärt på grund av läget. Nedan följer några filosofiska bilder på saker vi gjorde på vårt rum.
Här sitter vi och förfekkkkkar och Amanda dricker resans favvovin Garganega som kostade oss strax över 3 pund/flaskan.
Och jag passade på att köpa mig en flaska Absolut eftersom jag är alldeles för snål för att köpa något annat än billigaste vodkan möjligt hemma då jag inte tycker det är någon större skillnad. Nu kostade den ändå 100:- mindre än den gör i ~Country of Sweden~, så jag passade på. Kan utvärdera det som att det endast smakade mer sprit än annars.
Och här var jag tvungen att låna en bild av Amanda på vår förfest-koja vi gjorde på onsdagskvällen. Hur bra är det inte med förfest-koja? Superbra. Amanda kan man för övrigt kika in hos om man vill ha fler bilder i lite mer kronologisk ordning.
Brick lane
Inte mindre än två dagar bestämde vi oss för att ta oss ut till East London.
Efter att ha gått och gått längs med fantastiska hus tog vi oss hit. Efter att ha tagit oss hit med knapp tid kvar innan vi var tvugna att åka till vårt hostel coh byta rum bestämde vi oss att hit måste vi komma fler gånger.
För trots att vi inte var där under några dagar marknaden var öppen har Brick Lane de mest fantastiska Vintage-butikerna. En av dem är Blitz som vi råkade snubbla in på.
Och lite så här mysigt var det i nästan varenda butik. Även tidernas bäst gömda Beyond Retro ligger på en tvärgata här. (Lovar er att den var helt fantastisk). Jag kan bara önska att gatan hade varit lite längre.
St. Paul's Cathedral
Då var vi framme vid turistattraktion #2 nämligen St. Pauls katedralen. Den var invändigt helt stört mäktig, men där fick man inte fotografera. Bland annat har de ett "whispering gallery" i kupolen där man ska kunna viska och ljudet går runt hela kupolen och kommer tillbaka igen. Sedan klättrade vi upp för närmare 550 trappsteg för att komma till toppen av katedralen och sedan lika många ner igen. Jag har nog aldrig haft så ont i fötterna, men det var helt klart värt det. Tur att ni har mig och kan få se utsikten utan att gå ett enda trappsteg alls. Visst är det fint?
Street arten
I London fanns väldigt mycket fin street art. Här är några av de jag gillade tillräckligt mycket för att stanna och fotografera.
Denna och även en annan målning av ROA snubblade vi in i precis som med grisarna jag och Maja hittade i Bryssel. Roligt sammanträffande även om han till synes varit nästan överallt.
När Victor såg denna bild frågade han: "Är det du?" Ja vet ni vad? Ja. Det har jag bestämt nu att det är det.
Och de här två sista är mina två favoriter just för att de är så välplacerade. Gillar när miljöerna är väl utvalda och hela helheten stämmer överens.
