Det känns lite som att allting är utom min kontroll. Jag kan inte göra något åt någonting. Det känns lite som att ingenting fungerar längre. Jag håller fast vid mig själv. Jag tänker aldrig ge upp om mig själv. Ändå känns det lite som att allt annat gör det. Jag har kommit till en punkt där jag sitter fast. Där allting annat sitter fast. Det känns lite som att jag skulle uppskattat 'förut'  lite mer just då.