Söndag morgon fann jag, Maja och Amanda oss själva på väg till terminal 2 och ett flyg mot London.

Ungefär såhär glada och taggade var vi på att få komma iväg till våra drömmars stad, men vi väntar nog ett tag med att visa hur det såg ut när vi kom fram.

På väg hem under torsdagen var vi inte lika glada och taggade längre. Det började med att de vid incheckningen i London bara checkade in mig till Vasa där vårt andra plan skulle mellanlanda (trots att mina vänner och baggage hade slutdestination Umeå). Väl i Riga blev det därför en hel del köande till Air Baltic transfer center för att få komma hem. Sedan hoppade vi på vårt propellerplan och flög iväg till Finland. Där, 20 minuter hemifrån, fick vi veta att dimman var för tjock för att planet skulle kunna landa i Umeå. Här sitter Maja på flygplatsen i Vasa och väntar på att få besked om natten.

När vi till slut hamnade på Tropiclandia förbannade vi ironin i att vi nu fick bo mycket finare än vi gjort på hela resan med egen dusch vi inte behövde använda och kuddar mjukare än moln som vi endast sov 2-3 timmar på. Här ligger vi och tittar på Wrong Turn 2 i hotellsäng, för visst hade vi tv också.

Och Maja kunde självklart inte låta bli att le och fnissa trots misären, för sådan är hon. Sedan klev vi upp igen 4:00 och begav oss tillbaka till flygplatsen. Där satt vi på rad 13, fredagen den 13:e medan motorerna krånglade och fick trixas med i ca 30 minuter. Vi väntade totalt 9 timmar för att få flyga 20 minuter hem och kunde liksom inte låta bli att sitta och tänka att "så nära men ändå så långt bort".

Men nu kära vänner är jag hemma, utsövd, äten och duschad, och ska snart få träffa någon jag har saknat väldigt, väldigt mycket. Efter lite catching up med livet tänkte jag börja den riktiga redigeringen av bilder och ta er igenom vår London-vecka. Men tills vidare: Lev väl!