Vardag - Vakna. Skola. Sova. Plugga. Sova. Repetera.
och om man liksom inte njuter av att gå på FredagsFive varje helg, vad är då poängen med det hela? Om allt bara är en avtrubbad och känslolös repetition hjälper det då om man sätter Spotify på shuffle eller? Sedan jag bytte p-piller har hormonerna inte längre inbördeskrig, och det var väl det som var poängen? Försöker man vara någon självdestruktiv undergroundkultur om man säger att det åtminstone är en känsla att vara ledsen? För hopplöshet känns i alla fall inte som en. Jag behöver saker som bryter av. Kanske som Trompe, eller något spontant, men om man behöver det konstant? För att varje liten repetativ handling förstör en själ som inte existerar, för man tror ju inte på sånt. Man tror inte på någonting. Det kanske är det höstdepressioner handlar om.

Jag. är. less.