Innan vi rörde oss utåt mot 5ive för att avsluta kvällen igår hade min pappa fixat en överraskning åt mig. Jag gick och klurade på vad det kunde vara konstant sedan jag fick veta det förra veckan. Plötsligt ringer dörrklockan och in kliver bröderna Dunkels och Alexander Juneblad. Närmare hjärtattack har jag nog aldrig varit i mitt liv. Kanske tidernas mest otippade present.

Sedan gjorde Caotico en relativt exklusiv spelning för oss i mitt rum, mellan stoppen Umeå Open och Debaser sådär. Brödernas tidigare band Industri Royal symboliserar för mig ungefär hela min högstadietid (vilket ni kanskekanske märkt av ifall ni hängt med sedan dess). Alltså den största tiden av identitetskris och uppväxt. Verkligen ett av mina favoritband någonsin. Så att de ville komma förbi och avsluta mitt liv som barn nu när jag blivit myndig var väl kanske den fränaste födelsedagspresenten någonsin. Symboliskt och bra sådär. Jag gillar symbolik. och jag gillar Caotico. Tacktacktack!