Om mänskliga tusenfotingar och martyrer
När jag och Nils ska välja film kan det hända att man får för sig ganska korkade saker. Typ som att se en tre timmar lång krigsfilm, eller som idag... att ta de två absolut värsta filmer vi kan komma på och se dem efter varandra. Då får man en sån där lagom terrordos typ. Ja ni förtsår... THE HUMAN CENTIPEDE... men ärligt talat... jag är måttligt imponerad. Det är väl det jag tänker säga, måttligt. Det kändes ungefär som att läsa texten om den igen typ.
Dock såg vi även en fransk film som hette Martyrs, och den var faktiskt riktigt bra! Lagomt obehaglig och med en genomtänkt handling. Den spelade inte på screamers eller något fjanteri, utan rädslan kom från rent obehag och det hela var välarbetat. Tummen upp. Känner ni för det så följer jag upp med en liten summering under bilden. Annars Ladies and Gents tar det slut här. Vi hörs imorrn helt enkelt.
Dock såg vi även en fransk film som hette Martyrs, och den var faktiskt riktigt bra! Lagomt obehaglig och med en genomtänkt handling. Den spelade inte på screamers eller något fjanteri, utan rädslan kom från rent obehag och det hela var välarbetat. Tummen upp. Känner ni för det så följer jag upp med en liten summering under bilden. Annars Ladies and Gents tar det slut här. Vi hörs imorrn helt enkelt.
Filmen börjar med att vi får se en blodig flicka vid namn Lucie fly från ett industriområde. Hon hamnar på sjukhus grovt traumatiserad och kan inte komma ihåg vad som hänt. Hon får en vän som heter Anna och 15 år senare håller de fortfarande ihop. Det är då vi ser Lucie ta död på en hel familj i sin desperation efter hämd, och för att bli av med sin "demon". Hon har vid det här laget utvecklat en rätt grov schizofreni.
Det är svårt att skriva mer utan att spoila, men filmen handlar om så mycket mer. Man ska i alla fall få veta vad som verkligen hände 15 år tidigare och varför. Jag tycker hursomhelst att detta är något folk borde se, så jag slutar där.
Kommentarer
Trackback
