Mina ben är prickiga, och i en kartong på golvet ligger tre ramar. Jag skulle sätta upp dem allihop om jag hade tillräckligt med spik, men det har jag inte. I dem kan man sätta LP-skivor av Bob Dylan eller någon annan om man så vill. När man har tittat klart på omslaget kan man lyssna på en låt av honom (tex. I'm not there) och minnas att om man tänker för mycket så går man sönder lite grand inuti. Då kan man läsa böcker om psykiskt instabila människor och längta lite efter sommaren istället.