Vi bara lallar runt.

Jag anstränger mig för att andas.
Jag är så matt.
Kroppen har inte längre några krafter kvar.
Och jag hör din röst överallt.
Den skriker mina läppar isär.


Jag är på stan.. och utan pengar. Likamed blä. Jag tänkte stanna här tills Anna ringer eftersom jag inte har några busspengar och inte orkade låna. Jag tror jag ska gå hem. Jag orkar inte vara här mer.

Jag tror också att världen kommer att kollapsa. Var beredda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback