Jag har en cykel. Egentligen är det inte min. Det är Viktoria och Sara som har hittat och rustat upp den, men jag tycker om den så mycket. Jag vill att den ska vara min, och därför ska jag kalla den för Min cykel. Min röda cykel. Den är gammal och rostig. Särskilt ringklockan. Vet ni hur gamla cykelklockor låter? De låter vackert. Man måste snurra dem så de har ett särskilt ljud när det snurrar. Den plingar inte som nya cykelklockor gör. Den ringer. Ett rostigt, framtvingat ringande. Det är vackert. Ett av de vackraste ljuden jag vet. Stänkskyddet sitter snett. Det är klistrar några varv brun tejp runt ramen. Baklyktan ramlade av på våran uppfart förra veckan. Den har inte något stöd. Man måste luta den mot en husvägg. Har man ingen sådan måste man lägga ner den på marken. Så där så att hjulen snurrar några varv av farten. Cykeln är skev och vindar. Man måste sitta alldeles rakryggad på den. Skyddet för kedjan är borta. Det är en sådan där cykel som man vill se en blond flicka med en vit klänning cyklandes på över en äng. I motljus. Vinden ska fånga håret. Den går så lätt att cykla på. När Viktoria inte är hemma cyklar jag på Min röda cykel. Idag cyklade jag på den. På vägen hem från Fridhem stöter man på många rondeller. Jag tycker särskilt om att cykla just den vägen. Jag har en lite ovanlig, åtminstonde tror jag det, förkärlek till att cykla i rondeller. Gärna runt något extra varv. Det känns fritt. När jag cyklar sent, då alla bilar sover, då brukar jag cykla runt i alla rondellerna. Tills jag möter en buss. När jag nästan var hemma vände jag, och cyklade i fel riktning ner mot älven. Jag ville känna mig som på film. På gamla filmer cyklar vackra flickor på gamla fina röda cyklar, och sedan stannar de. De släpper sin cykel, så att hjulen snurrar av farten, och sätter sig i gräset. Gärna vid vattnet. Sedan sitter de där, och låter livet passera. Jag lät livet passera, och såg solen gå ner. Till slut insåg jag att det var fel. Önskedrömmar. Töntiga önskedrömmar.

Egentligen är jag fel för cykeln. Cykeln är också fel, men inte för mig. För mig är den så rätt. Cykeln är feligt underbar. Det vill jag också vara. En dag.