If tomorrow wasn't such a long time

Igår satt jag i friggan och tittade på 'Life on the murderscene' igen. Videodagboken då. Den är så underbar. Jag tycker så mycket om den. Varje gång jag ser den får jag känslan av att vilja uppnå något speciellt. Jag vill tillföra något till världen. Göra en skillnad för någon. Varje gång jag känner på det viset inser jag att jag inte har en aning om något jag skulle kunna tillföra. Jag har ingenting jag känner mig bekväm i. Jag har ingenting jag satsar helhjärtat på. Jag försöker med så mycket samtidigt att jag inte hinner med någonting alls. Det fungerar inte.

Idag.. är en ny dag, och jag har suttit inne vid datorn sedan jag kom in till stan imorse. Jag har kännt mig tom inuti. Jag vet inte varför. Det är bara en känsla jag har haft på senaste tiden helt omotiverat. En känsla av okänsla. Jag känner mig bara tom. Tom. I brist på vad? Ingenting. Omotiverad, oförklarlig, ologisk tomhet.

Det är svårt att skriva blogginlägg. Jag har ingenting att skriva om. Alls.

Jag saknar någon. Tystnaden är kall.

Imorgon ska jag ta tag i saker och ting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback