Något av det mest frustrerande som finns kan vara kurdisk synth. Jag ska försöka att utan att låta rasistisk skriva att man såg vem som var på ålidhems fritidsgård för vad ikväll klockan 21.00. Tillslut fick jag en lagom dos rock iaf. Efteråt kom det en flicka fram till mig. Hon sade ungefär:
Var det din pojkvän som sjöng?

Jag låter spekulationerna om mitt svar ligga i luften.
I min jakt på coolhet kan jag konstatera att jag är jävligt nära toppen.
Nu bär det av till hamnis för mer mer mer.