Rättvisa.

När jag ser på One Tree Hill kan jag verka smått störd. När allt slutar helt galet sämst det är då jag älskar det. Man vet att allt kommer lösa sig och man väntar med spänning på att få se fortsättning. När det slutar lyckligt gråter jag. Det är så jävla orättvist. Jag hatar manusförfattare. Inget av de där lyckliga sluten är verklighet. Ingen är så jävla underbar egentligen och ingen människa varken säger eller ens känner sådana där saker som replikerna antyder. Livet är orättvist. Jag vill leva i en serie. Där allt verkar vara underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback