När jag gick mellan stan och Midgård idag funderade jag över lycka. Jag är grymt mycket lyckligare nu än vad jag var för någon månad sen. Jag insåg också att jag tror på karma. Nej jag tror inte på sådan där övernaturlig karma som att man vinner på triss för att man är en god människa. Jag tror dock på karma genom inställning. Om man har en glad och trevlig inställning så kommer folk vara glada och trevliga tillbaka. Eller hur? Är man dessutom en positiv människa så kan man se förbi sådant som tynger en och fokusera på allt som gör en lycklig istället. Problemen blir irrelevanta i det stora hela. Idag undrar jag om jag gjorde något helt fel plötsligt eftersom karma valde att vända mig ryggen bara sådär. Jag känner inte att det är så, men kanske var jag för självisk? Kanske sabbade jag för mig själv. Kanske är det inte alls karma utan bara sånt som händer när man är jag. Jag tänker ändå tro på karma. Om inte annat så tror jag att jag mår bra av att tro på karma. Att hela tiden försöka vara så lycklig som möjligt.

I den där boken jag fick av farmor var det en övning som handlade om att man skulle dö inom 3 månader och hur man ville leva de sista månaderna av sitt liv. Jag skrev ner just det att jag ville se förbi alla skitsaker som bara ehm.. sög, kunna gå vidare från det och fokusera på att vara just helt lycklig de sista månaderna jag levde. Sedan kom det uppenbara. "Varför vänta tills slutet?". Det är ju uppenbart egentligen. Varför inte fokusera på att vara lycklig nu? Dumpa människor som får en att må dåligt och bara göra saker man själv mår bra av. Då menar jag inte att man behöver börja bryta en massa kontakter egentligen. Jag menar bara att om jag själv är medveten om att människor gör mig besviken och får mig att må dåligt är det nog dags att se till att inte försätta sig i dem situationerna när det är möjligt. Hitta annat att ägna sin tid åt än att grubbla över varför den och den ogillar mig så hemskt att denne behandlar mig illa. Hitta någon som inte gör det istället.

Boken jag läser av Mia Törnblom fokuserar på självkänsla. Har man bra självkänsla betyder det inte att det inte kommer motgångar, men man klarar av dem mycket lättare. Nu tror jag på det. Hur klyschigt och uppenbart allt som står i den där boken verkar så har jag ändå insett att jag har börjat tänka efter mycket mer på vad den faktiskt tar upp. Jag tror att jag kan lyckas få självkänsla och vara lycklig. Jag tror på det och jag tror på mig själv. Jag tror ock på Lovisa min allsmäktige gud. Typ.

Om det fanns någon som faktiskt läste igenom det här kan ni kanske se att jag suger på att formulera mig rätt och att jag inte ska bli författare. Precis som i den klyschiga boken jag läser står det mest bara samma sak om och om igen i olika sammahang och formuleringar. Hur värt är det? Ni borde kanske ändå fått veta om mig att: Jag tror på karma, jag förlitar mig på böcker för att försöka må bättre, jag tycker att jag borde kunna må bättre och jag tycker nästan att jag förtjänar det också. Jag älskar den här boken.